Icteriidae
Gulbröstad ikteria (Icteria virens) är en nordamerikansk tätting som länge betraktats som en avvikande skogssångare men som nu allt oftare placeras i den egna familjen Icteriidae.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Al
AllätareAllätare, omnivor, är ett djur som hämtar sin föda från både växt- och djurrikena. Exempel på allätare är grisar, rävar, merparten björ...
Ar
ArborealAl
Altriciella djurTe
TerrestriskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Ov
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
Po
PolygynandriSo
Solitära djurMi
MigrerarY
börjar medPr
PratkvarnarGulbröstad ikteria är en relativt stor tätting med en kroppslängd på 17-19 centimeter. När den tidigare placerades bland skogssångarna i Parulidae var den dubbelt så stor som den näst största arten i familjen. Den har även en längre stjärt och kraftigare näbb. Dräktsmässigt kännetecknas den av enfärgat olivgrå ovansida, vita "glasögon" runt ögat och starkt lysande gul strupe och gult bröst.
Gulbröstad ikteria delas in i två till tre underarter med följande utbredning:
Vintertid flyttar arten så långt söderut som till Panama. Vissa auktoriteter behandlar häckningspopulationen i nordvästra Mexiko som underarten I. v. tropicalis.
Gulbröstad ikteria återfinns i öppna och soliga miljler som övergivna jordbruksmarker, kraftledningsgator, hyggen och skogsbryn där den lever ett tillbakadraget liv i täta snår och häckar. Den ses sällan i flykten annat än när den raskt tar sig från ett snår till ett annat. Under våren kan man dock få syn på hanen när den gör sin sångflykt, med långsamma vingslag och sänkt stjärt.
Arten lever huvudsakligen av spindlar och insekter som den fångar från de täta buskagens lövverk och håler fast med fötterna. Den kan också inta frukt och bär, som smultron, blåbär, björnbär, fläderbär och vilda druvor. Ungarna matas med larver, gräshoppor och andra mjuka insekter.
Under häckningssäsongen är den monogam, men vissa hanar kan ha två honor. DNA-studier visar även att ungar i samma kull ibland kan ha flera olika pappor- Honan bygger boet och ruvar de tre till sex äggen i tio till tolv dagar, medan båda föräldrarna hjälps åt att mata ungarna.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Beståndet uppskattas till 17 miljoner vuxna individer.
