Fjällröding (Salvelinus alpinus) är en laxartad fiskart som först beskrevs av Carl von Linné, 1758. Arten ingår i släktet rödingar (Salvelinus), och familjen laxfiskar. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
Fiskens färgteckning är beroende på levnadsområdet men till skillnad från de flesta fiskar i släktet Salmo har den en vit del vid buk- och analfena. Under fjällrödingens lektid skiftar fiskarnas vita buk färg till röd. Arten har mycket små fjäll. Vuxna djur är vanligtvis 40 till 85 centimeter långa och kan väga uppemot 8,5 kilogram. Medellivslängden är omkring 40 år.
Fjällröding förekommer i Norra ishavet, Storbritannien, Norge, Sverige, Finland, Island, norra Ryssland samt i Sibirien. Dessutom förekommer den i europeiska bergsområden som Alperna och Pyrenéerna i regioner till 2 600 meter över havet. I Nordamerika finns arten i sjöar i Québec, Maine och New Hampshire.
Arten delas upp i två underarter:
Fjällröding trivs bäst i kallt och klart vatten, till exempel i djupa fjällsjöar. I havet finns fjällröding alltid nära kustlinjen. Den vistas gärna djupt i sjön. Den livnär sig av larver, insekter, musslor och småfiskar, till exempel elritsa. Mindre fjällrödingar äter plankton. För parningsbeteendet finns två varianter. Den första varianten lägger rommen på växter i strandlinjens närhet och leker mellan september och januari. Den andra varianten lägger rommen på bottnen 20 till 80 meter under vattenytan och leker i juli och augusti.
Till skillnad från öringen födosöker röding i lägre vattentemperaturer. Därför blir fångsten i sjöar som har både röding och öring oftast mest röding vintertid. Det förekommer i mindre vattendrag att rödingen även livnär sig på sin egen art. Till skillnad från öringen så är det mer utbrett att rödingen rör sig i mindre stim.
