Blåstjärtad bandvinge (Actinodura cyanouroptera) är en asiatisk tätting i familjen fnittertrastar med omdiskuterad släktestillhörighet.
I takt med nya rön som visar på fågelns släktskap har arten blivit tilldelad nytt svenskt trivialnamn från blåstjärtad minla via blåstjärtad siva till dagens blåstjärtad bandvinge.
Blåstjärtad bandvinge är en rätt liten (14-15,5 cm), slank och brun fnittertrast med blått på hjässa, vingar och stjärt. På huvudet syns djupblå streck och längsgående band på den blågrå hjässan, ett långt och vitt ögonbrynsstreck, gråvitt ansikte och blek näbb. Undersidan är malvafärgad, ovansidan brun på manteln och blå på vingarna med gråblå vingpanel. Den tvärt avskurna stjärten har vanligtvis blå sidor.
De olika underarterna (se nedan) skiljer sig i streckningen på hjässan samt färgen på hjässa och övre delen av vingarna. Underarten orientalis skiljer sig mist, med gråblå vingar och gråsvart stjärt. Ögat är mörkt hos nominatformen och underarten aglae, ljus hos övriga.
Blåstjärtad bandvinge har en vid utbredning i Syd- och Sydostasien. Den delas in i åtta underarter med följande utbredning:
Vissa behandlar croizati som synonym till wingatei och urskiljer samtidigt underarten wirthi med utbredning i södra Laos.
Blåstjärtad bandvinge förekommer i öppen städsegrön lövskog, tallskog och blandskog. Den ses även i skogsbryn, ungskog, bambu och skogsnära odlingsbygd, mellan 250 och 3000 meters höjd. Födan består av insekter, bär och frön. Den ses vanligen i flockar med fem till 20 individer, ofta tillsammans med andra fnittertrastar och timalior. Arten är huvudsakligen stannfågel men rör sig vintertid till lägre liggande områden i Himalaya.
Fågeln häckar mellan mars och augusti. Kooperativ häckning har noterats, där andra individer än det häckande paret hjälper till. Det skålformade boet av bambu och andra löv placeras i en buske ungefär två meter ovan mark, där den lägger två till fem djublå eller blåvita ägg.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig.
