Tamkalkonen härstammar från södra Mexiko (delstaterna Jalisco, Guerrero och Veracruz), där den före européernas ankomst hölls tam av indianerna, som förmodligen tämjt den i deras land förekommande vilda arten. Antingen från Mexiko eller från Västindien fördes kalkonen (före 1524) till Spanien och därifrån samma år till England; kort därefter kom den till Frankrike.

Kalkonen kallades då "Indisk tupp" (eftersom Amerika då ofta kallades Indien) och spreds med förvånande hastighet, så att den redan före 1550-talet tycks ha blivit betraktad såsom en vanlig och i södra Europa från forntiden känd tamfågel. En sägen är, att den kommit till Europa över Calicut i nuvarande sydvästra Indien, varför tyskarna kallat den "Kalikutischer Hahn" ("Kalikut-tupp"), vilket givit upphov till dess svenska namn.

Nu uppföds tama kalkoner över nästan hela Europa och finns i halvvilt tillstånd på en del ställen i England och Tyskland.