Rödstrupig sångare (Curruca cantillans) är en i familjen sylvior (Sylviidae) med omstridda artgränser, nära släkt med moltonisångaren och rostsångaren. Den häckar i södra och sydöstra Europa. Vintertid flyttar den till Sahel i Afrika, strax söder om Sahara. Den är en sällsynt gäst i norra Europa, framför allt i maj.
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Monogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
Mi
MigrerarE
börjar medDen adulta hanen har i häckningsdräkt blygrått huvud och grå framrygg, tegelröd strupe kantad av vita mustascher samt tegelrött bröst. Ögon- och orbitalringen är tegelröda och benen är brunskära. Jämfört med rostsångare och moltonisångare är det roströda begränsat till bröstet och kontrasterar tydligt mot den ljusare buken. Mustaschstrecket är också i regel bredare. Svår att se men diagnostisk och förekommande på båda könen är dock en vit och spetsig kil på den näst yttersta stjärtpennan.
Honan är blekare än hanen med bara svagt brunskärt bröst, brungrå ovan och vitaktig ögonring. Förutom stjärtteckning och läten är honan svår att skilja från sina nära släktingar.
Fram tills nyligen ansågs rödstrupig sångare utgöra en enda art som förekommer i hela Medelhavsområdet från Nordafrika och Spanien österut till Turkiet. Morfologiska studier visade 1994 dock att populationen på Mallorca (underarten moltonii) skilde sig i lockläte, handräkt och ruggning och DNA-studier visade på ett betydande avstånd till övriga populationer.
Vid det laget ansågs moltonii förekomma endast i Balearerna samt på Korsika och Sardinien, men senare upptäcktes även populationen i norra Italien höra till samma population. Där visar studier att moltonisångaren häckar sympatriskt med rödstrupig sångare, alltså bredvid varandra utan att hybridisera. Alla större taxonomiska auktoriteter urskiljer därför moltonii som en egen art, moltonisångare, dock med artepitetet subalpina som ansågs ha prioritet före moltonii.
Birdlife Sverige gick dessutom ett steg vidare och urskilde 2014 även den västra populationen av rödstrupig sångare som en egen art, rostsångare (Sylvia inornata, numera Curruca iberiae), baserat på skillnader i morfologi, läten och DNA. Därefter har tongivande internationella auktoriteten IOC följt efter, liksom eBird/Clements 2021.
Rödstrupig sångare begränsas därmed numera till popualtionen i sydöstra Europa, bestående av två underarter med följande utbredning:
Arten är en flyttfågel som övervintrar i Sahel söder om Sahara.
Rödstrupig sångare trivs i olika biotoper, ofta i buskage på torra sluttningar eller sandiga hedar, även intill öppen skogsmark, eller i frodiga buskmarker intill vattendrag. Boet byggs i en tät buske.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Notera dock att IUCN behandlar rostsångare och rödstrupig sångare som en och samma art.
