Större kiskadi är en stor (24 cm) och kantig tyrann, i formen nästan som en kungsfiskare med stort huvud, tjock hals och en rak, mycket kraftig näbb. Vingarna är breda och rundade, och den medellånga stjärten är tvärt avskuren. Fjäderdräkten är iögonfallande med svart huvud men brett vitt ögonbrynsstreck och vit strupe, gul undersida och varmt rostbrunt på ovansida och stjärt som särskilt syns i flykten. Arten är ljudlig och låter ofta höra sitt trestaviga läte som gett den sitt namn, liksom det tidigare namnet bentevi (av spanskans bien te vi, "jag såg dig väl").
Större kiskadi har en mycket vid utbredning från Texas i USA söderut genom Centralamerika till Argentina. Den delas in i tio underarter med följande utbredning:
Fågelns unika utseende och beteende förvirrade taxonomer inledningsvis vad större kiskadi egentligen var för typ av fågel. Carl von Linné som beskrev arten 1766 trodde det var en form av törnskata. Naturforskaren William Henry Hudson skrev 1920 att fågeln "verkar ha studerat andra fåglars beteende för att dra fördel av dem, så som falkar, tyranner, kungsfiskare, gamar och fruktätande trastar; och när dess vapen visat sig svaga kompletterar den det med sin list".
Större kiskadi är bland de vanligaste fåglarna man stöter på i parker och landsbygd i Central- och Sydamerika. De är högljudda och orädda fåglar som ses ofta sittande på exponerade grenar, gärna över vatten, varifrån den gör utfall mot flygande insekter eller plockar föda från vattenytan, vanligen småfisk. Den kan också ta frukt och ses ibland vid fågelmatningar. I USA hittas arten i törnbuskmarker och flodnära skogar, men även utmed buskkantade bevattningskanaler, i öppen uppväxande skog och i förorter.
I södra Texas placeras boet vanligen i en stor grenklyka i ett träd. Boet är en voluminös vertikalt avlång struktur med sidoingång. Den försvarar sitt revir och sitt bo mycket aggressivt och jagar bort djur flera gånger sin egen storlek som apor, rovfåglar och ormar
Arten har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC). Den beskrivs som vanlig till mycket vanlig, med ett uppskattat på bestånd på 20 miljoner individer.
