Större sultanspett (Chrysocolaptes guttacristatus) är en asiatisk fågel i familjen hackspettar med vid utbredning från Indien till Indonesien.
Större sultanspett är en stor hackspett med en kroppslängd på 33 cm. Fjäderdräkten är med guldgul mantel, röd huvudtofs hos hanen, röd övergump och tydliga svarta ögon- och mustaschstreck mycket lik både himalayaflamspett och guldryggig flamspett, trots att den inte alls är nära släkt med dessa (se nedan). Större sultanspett är dock tydligt större, med längre näbb och längre, mer s-formad hals. Nacken är vidare vitfläckat svart, ej helsvart, ögonen är ljusa och fötterna har fyra, ej tre tår. Vidare är mustaschstrecket tydligt tudelat med en tydlig, vit fläck emellan, nerför strupens mitt syns ett enda svart streck och bröstet är vitprickigt svart. Honan har också vitprickig hjässa (vitstreckad hos flamspettarna). Lätet är ett metalliskt och vasst "di-di-di-di-di-di-di".
Fågeln skiljer sig från javasultanspetten (C. strictus, tidigare behandlad som en och samma art) genom betydligt större storlek, vitfläckigt svart huvud, mer utbrett rött på övergumpen, mer guldgul ovansida samt tydligare teckningar i ansiktet och på undersidan.
Större sultanspett delas numera vanligen in i fem underarter med följande utbredning:
Sedan 2022 urskiljer International Ornithological Congress (IOC) underarten socialis som en egen art, malabarsultanspett (Chrysocolaptes socialis).
Tidigare inkluderades även java-, mindanao- och luzonsultanspett samt gulkindad, rödryggig och rödhuvad sultanspett i större sultanspett, under det latinska namnet C. lucidus. Vissa gör det fortfarande, men vanligen behandlas de numera som egna arter efter studier.
Sultanspettarna i Chrysocolaptes ansågs tidigare vara nära släkt med flamspettar i Dinopium. Genetiska studier visar att de trots liknande utseende inte alls är nära släkt. Istället står de nära de amerikanska jättespättarna i Campephilus medan flamspettarna istället är närmast släkt med de asiatiska släktena Gecinulus, Meiglyptes och Micropternus, på lite längre avstånd även bland annat gröngölingarna i Picus. Detta fenomen, att ej närbesläktade grupper som förekommer i samma geografiska område har så likartade utseende, är vanligt förekommande bland hackspettarna och är möjligen ett resultat av social mimikry.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
