Grönkronad bambusångare (Phylloscopus burkii) är en asiatisk fågel i familjen lövsångare inom ordningen tättingar.
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar William Augustus Burke (1769-1836), kirurg i British Army i bland annat Indien, där även Inspector General of Hospitals och Principal Medical Officer of the Bengal Army. Han var även naturforskare och samlare av specimen.
Grönkronad bambusångare är en medelstor (11-12 cm) lövsångare med bred näbbas och kraftiga borst kring näbben. Den har gul ögonring, gulgrönt ansikte och grön hjässa. Jämfört med mycket lika Whistlers bambusångare (P. whistleri) är hjässidorna svartare, ögonringen smalare (bruten bakom ögat) och vingband saknas vanligen. Den är vidare grönare ovan, gulare under och visar mindre vitt på yttre stjärtpennorna.
Fågeln förekommer i Himalaya från Himachal Pradesh i norra Indien österut till södra Kina (sydöstra Xizang). Vintertid ses den i östra Indien och sydvästra Bangladesh. Tillfälligt har den påträffats i Sri Lanka. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare inkluderade den även arterna gråkronad bambusångare (P. tephrocephalus), Biankis bambusångare (P. valentini) och Whistlers bambusångare (P. whistleri) samt populationerna av de nyligen beskrivna arterna emeibambusångare (P. omeiensis) och Alströms bambusångare (P. soror). Alla skiljer sig åt i utseende, läten och genetik och upp till fyra är syntopiska.
Grönkronad bambusångare förekommer i bergsskog på mellan 1550 och 2050 meters höjd i Nepal, vintertid ner till 250-915 meter. Födan har inte studerats, men har setts ta insekter som den huvudsakligen fångar i undervegetationen, ofta med små utfall i luften. Utanför häckningstid ses den i artblandade flockar med andra sångare, mesar och timalior.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig till mycket vanlig, dock fåtalig i vissa områden.
