Indisk fläckkrypare (Salpornis spilonota) är en liten asiatisk tätting som traditionellt förs till familjen trädkrypare. Arten är endemisk för Indien.
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Murmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
In
Inte en migrantI
börjar medDe två arterna fläckkrypare, tidigare behandlade som en och samma art, är små fåglar (13–15 cm) brokigt tecknade i brunt, vitt och svart. Likt trädkryparna har de en tunn nedåtböjd näbb som används för att få loss insekter som lever i bark. De saknar dock trädkryparnas styva stjärtfjädrar och påminner därför i kroppsformen mer om nötväckor. Den indiska fläckkryparen skiljer sig från afrikansk fläckkrypare genom vit och otecknad haka och strupe, längre näbb, kortare vingar och mörkare läten.
Indisk fläckkrypare förekommer enbart i norra centrala Indien, från östra Rajasthan och Gujarat österut till Bihar. Den är en stannfågel men gör vissa kortare lokala förflyttningar. Arten delas in i två underarter med följande utbredning:
Tidigare betraktades indisk och afrikansk fläckkrypare (S. salvadorii) som en och samma art.
Indiska fläckkryparen hittas i öppen skog och lundar med inslag av grovbarkiga träd som mango och Acacia nilotica. Den klättrar snabbt uppför trädstammar och grenar, olikt trädkryparna inte i spiraler, på jakt efter ryggradslösa djur.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
