Orientvisseland (Dendrocygna javanica) är en fågel i familjen änder inom ordningen andfåglar. Den förekommer i våtmarker i Syd- och Sydostasien. Arten minskar i antal, men beståndet anses ändå vara livskraftigt.
Nattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Te
TerrestriskSa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
So
SocialMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
In
Inte en migrantL
börjar medOrientvisselanden är med en kroppslängd på 42 centimeter en relativt liten medlem av släktet Dendrocygna – på engelska kallas den Lesser Whistling Duck, alltså "mindre visseland". Från den tydligt större men liknande arten brun visseland (D. bicolor) skiljer den sig genom gråbrunt huvud och nacke, mörkbrun krona samt avsaknad av ett tydligt mörkt streck nedför nacken. I flykten syns också en tydligt kastanjefärgad fläck på den inre delen av vingens ovansida och likaså kastanjefärgade övre stjärttäckare.
Fågeln förekommer från indiska subkontinenten till Sydostasien och Stora Sundaöarna. Den har tillfälligtvis påträffats i Japan, Taiwan och Maldiverna samt i Mellanöstern i Israel och Oman. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Orientvisselanden trivs i sjöar och våtmarker, ibland även mangroveträsk, upp till 1 450 meters höjd. Den är mycket social och kan ses i stora flockar. Häckning kan ske året om. Den lägger sina sju till tolv elfenbensvita ägg i ett trädhål eller i ett begagnat fågelbo upp till sex meter ovan mark, ibland i vegetation på marken.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan 200 000 och två miljoner individer.
