Den härmande bläckfisken, Föränderlig bläckfisk
Thaumoctopus mimicus, ibland kallad Den härmande bläckfisken eller Föränderlig bläckfisk, är en art av bläckfisk som kan härma (mimikry) andra havslevande djur. Arten upptäcktes först 1998 utanför kusten i Sulawesi, Indonesien, av en grupp forskare. 2010 upptäcktes den också utanför Stora Barriärrevet, utanför Australiens östkust.
De flesta bläckfiskar är kända för att kunna ändra sin hudfärg och struktur för att smälta in i den omgivande bakgrunden, till exempel alger. Detta sker genom pigmentsäckar som kallas för kromatoforer. Den härmande bläckfisken innehåller även den kromatoforer och har också förmågan att smälta in i bakgrunden. Det som gör den härmande bläckfisken annorlunda än sina släktingar är dess förmåga att inte bara efterhärma formen av ett föremål, såsom koraller och stenar, utan även härma en del djur i form och beteende.
Den härmande bläckfisken är den enda kända vattenlevande arten som kan imitera en mängd olika havsdjurs beteenden. Även om många djur kan imitera andra arter för att undvika eller skrämma andra så är den härmande bläckfisken den enda som kan välja mellan olika former för att anpassa sig efter den fiende den möter.
Den härmande bläckfisken är en liten bläckfisk som har en genomsnittlig längd på 60 centimeter. Deras tentakler växer till drygt 60 centimeter.
Thaumoctopus mimicus naturliga pigment är en ljusbrun/beige men oftast är de i en vit- och brunrandig färg för att skrämma bort andra arter, genom att verka vara giftig.
Bland de arter som bläckfisken härmar kan nämnas:
Hanarna dör några månader efter parningen. En befruktad hona kan lägga ungefär 200 000 ägg, som läggs i strängar från taket på hennes bo. Hon vaktar äggen mot fiender och blåser vatten mot äggsamlingarna för att ge dem extra syre. Hon äter inte medan hon vaktar äggen. Honan dör ungefär när äggen kläcks.
