Nässelfjäril (Aglais urticae) är en färgstark dagfjäril som förekommer över stora delar av Palearktis.
Den adulta fjärilen av nominatformen har glest tandade vingar, som på ovansidan är intensivt rödbruna. Framvingarna har på ovansidan längs framkanten en rad omväxlande svarta och ljusa fläckar. Den yttersta ljusa fläcken är typiskt vit medan övriga är vitgula. Varje framvinge har också en större svart fläck vid bakre kanten (fält S1b) och två mindre fläckar nära mitten (i fält S2 och S3). Omedelbart utanför den svarta fläcken i S1b finns en mer indistinkt ljus fläck. Bakvingarna är i den inre hälften svarta. Både fram- och bakvingarna har längs ytterkanten ett svart band som innesluter halvmånformiga blå fläckar. Vingarnas undersida har, som hos många övervintrande arter, en lövliknande kamouflageteckning, för att fjärilen lättare skall undgå att bli upptäckt när den vilar med slutna vingar. Vingbredden är 40–52 mm.
Larven har på ryggen sju rader greniga taggar och är svart, ibland enfärgad, men oftast med bredare eller smalare längsgående gula band och strimmor.
Pupporna har taggar och knölar och växlar i färg från mörkt gråbrunt, med eller utan guld- eller silverglänsande fläckar på ryggen, till mycket ljust gröngult med guldglans över hela kroppen.
Nässelfjärilen är mest snarlik några närbesläktade Aglais-arter som finns i Himalaya som Aglais kaschmirensis, Aglais ladakensis och Aglais rizana. I Europa kan den knappast förväxlas med någon annan art, där den kanske mest liknar körsbärsfuks (Nymphalis polychloros) som dock är större och har mer gulbrun grundfärg. Arterna skiljer sig också i vingarnas form och i detaljerna i vingöversidans teckning. Körsbärsfuksen har mycket mindre framträdande ljusgula fläckar längs framvingens framkant och saknar den vita fläcken närmast vingens spets. Den saknar även nässelfjärilens stora mörka fält i den inre halvan av bakvingen.
I Europa uppvisar nässelfjärilen relativt måttlig geografisk variation i utseende, med undantag av underarten ichnusa som finns på Korsika och Sardinien. Inom hela utbredningsområdet ses dock en variation exempelvis i grundfärg, storlek och utbredningen av vingöversidornas mörka teckningar, läs vidare under underarter.
Populationer på högre höjd tenderar att vara något större samt att ha ljusare grundfärg.
Arten har en av de längsta livcyklerna av alla eurasiska fjärilar, och den sträcker sig från tidig vår till senhösten. Adulta individer övervintrar i vinterdvala, och kommer fram de första varma vårdagarna för att bilda par och fortplanta sig. I södra utbredningsområdet kan de producera två kullar per år. Unga larver bildar kolonier. Värdväxten är nässlor. Äldre larver lever en och en.
De adulta fjärilarna är skickliga flygare som kan röra sig långa distanser. Fjärilen är inte kräsen vad gäller miljöer, så länge dessa innehåller värdväxten nässlor och nektarrika blommor, men den är vanlig i kulturmiljöer. Flygtiden sträcker sig i Sverige från mars till september men enstaka fynd har gjorts även tidigare och senare på året, under varma dagar. Nässelfjäril har mellan en och tre generationer per år i olika delar av utbredningsområdet. Arten övervintrar som adult ofta i människoskapade utrymmen som uthus och jordkällare.
