Ökentrumpetare (Bucanetes githagineus) är en liten tätting som tillhör familjen finkar som främst häckar i norra Afrika, Mellanöstern och Centralasien, men även i ett litet område i sydöstra Spanien. Mycket sällsynt har den observerats norr om utbredningsområdet, bland annat vid elva tillfällen i Sverige. Namnet har den fått av sitt läte som liknats vid ljudet av en leksakstrumpet. IUCN kategoriserar den globala populationen som livskraftig även om den mycket lilla europeiska populationen är hotad.

Djurnamnets ursprung

Ökentrumpetarens vetenskapliga artnamn githagineus kommer från det tidigare släktesnamnet Githago för växten klätt (Agrostemma githago).

Terrestrisk

Inte en migrant

börjar med

Utseende

Ökentrumpetare är en liten och långvingad fink. Den mäter 11,5–13 cm. Den har stort huvud, och kort, mycket grov näbb. Adult hane i sommardräkt har blekröd näbb, grått huvud och nacke, ljust brun framrygg. Bröst, buk, gump och stjärt är rosa, där stjärten har en mörka kant och mittparti. Hanar i vinterdräkt, honor och juveniler har dräkter som i stor utsträckning påminner om hanens häckningsdräkt fast mycket ljusare och kontrastlösare. Juvenilens färger är genomgående mer bruna i tonen. Trivialnamnet ökentrumpetare kommer av fågelns sång, en nasal och sträv, utdragen mekanisk summerton som påminner om en liten leksakstrumpet.

Distribution

Geografi

Ökentrumpetaren förekommer i Afrika norr om Saharas sydgräns, på Arabiska halvön, lokalt i Turkiet, Azerbajdzjan och vidare genom Iran till Turkmenistan, Uzbekistan, Afghanistan, sydligaste Kazakstan, Tadzjikistan och Pakistan. I Europa förekommer den enbart som häckfågel i sydöstra Spanien. Arten är till största delen stannfågel eller strykfågel. Vissa år förekommer det stora flyttvågor av ökentrumpetare vilket kan resultera i så kallade invasioner i bland annat Europa. Sommaren 2005 skedde exempelvis en sådan invasion med många observationer i nordvästra Europa så långt norrut som England och södra Skandinavien.

Ökentrumpetare har observerats tolv gånger i Sverige. Första gången var 1966 på Askö i Södermanland. Sommaren 2005 när det var en invasion över nordvästra Europa observerades inte mindre än fyra individer på olika platser i landet.

Ökentrumpetare förekommer i öken, halvöken och i utkanten av öknar. Vidare lever den på vidsträckt öppen stäpp, i kanten av odlingsmark, på bergssluttningar, trädlösa steniga slätter, i klippområden, raviner och wadis. I centrala Sahara förekommer den inne i byar och trädgårdar och undviker där i allmänhet öppen sandöken men förekommer ofta i oaser. I Europa uppträder den främst i områden utan träd med gles buskvegetation, som näringsfattigare obrukad mark. På Kanarieöarna häckar den även i sanddyner med xerofila buskage.

Biom

Gräsmarker

Parningsvanor

Häckningssäsongen infaller från februari till juni. Honan bygger boet själv vilket består av en lös ansamling kvistar, växtstjälkar, dun, fibrer, gräs, djurhår och ibland fjädrar. Boet placeras i en grund fördjupning i marken, dolt under en sten, buske eller grästuva. Det förekommer även att den placerar boet upp till sex meter över marken i håligheter som rör, i en husvägg eller i övergivna byggnader. Den lägger fyra till sex ägg. Ökentrumpetaren är monogam.

Camachuelo trompetero / Trumpeter Finch Bucanetes githagineus amantum, El Castillo del Romeral, Gran Canaria, Canary Islands, Spain

Befolkningsutveckling

Stabil

BEFOLKNINGSSTATUS

Livskraftig

ne dd lc nt vu en cr ew ex

Befolkning

Befolkningsantal

Den globala populationen av ökentrumpetare bedöms inte som hotad utan kategoriseras som livskraftig (LC). Dock är den europeiska populationen liten och isolerad och utvecklingstrenden är negativ. Största hoten utgörs av illegal jakt, habitatförluster och störningar under häckningen. Den europeiska populationen som bara utgör 5 % av den globala populationen, uppskattas uppgå till 10 500–21 400 par.