Vitstjärtad glada (Elanus leucurus) är en amerikansk fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar. Den är nära släkt med svartvingad glada, men urskiljs numera allmänt som egen art.
Vitstjärtad glada är en 40–42 cm lång och mycket ljus falkliknande rovfågel med spetsiga vingar och tvärt avskuren stjärt. I flykten håller den vingarna resta i både glidläge och flykt, och vingslagen är djupa och graciösa.
Arten är mycket lik nära släktingen svartvingad glada i Gamla världen, med gråvit fjäderdräkt, svartaktiga skuldror och svart runt det röda ögat. Vitstjärtad glada är dock tydligt större med framför allt längre stjärt. Den har också en svart fläck på undre vingtäckarna som svartvingad glada vanligen saknar.
Fågeln är vanligen tystlåten. Det vanligaste lätet är ett kort och svagt visslande "pju".
Vitstjärtad glada delas in i två underarter med följande utbredning:
Tidigare har den tillsammans med australiska arten svartskuldrad glada (E. axillaris) behandlats som en del av svartvingad glada (E. caeruleus), men urskiljs numera allmänt som egen art baserat på skillnader i utseende och beteende.
Vitstjärtad glada hittas i öppen terräng med spridda träd. Till skillnad från svartvingad glada är den huvudsakligen en gnagarspecialist och fångar sina byten i mycket högre grad än denna genom att ryttla. Den kan också ta fåglar, ödlor och groddjur. I Kalifornien bildar den par i januari och i Panama har ägg hittats i december och flygga ungar i juni. I norra Sydamerika häckar den mellan februari och maj. Jämfört med svartvingad glada är den mindre revirhävdande och kan till och med häcka i lösa kolonier.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till mellan en halv och fem miljoner individer.