Amerikansk knölsvärta (Melanitta deglandi) är en mörk andfågel som häckar i Alaska och Kanada. Fram tills nyligen behandlades amerikansk och sibirisk knölsvärta som en och samma art, och längre tillbaka båda två som en del av svärtan. Den minskar i antal, men kategoriseras ändå som livskraftig av IUCN.
Fågelns vetenskapliga artepitet hedrar den franske ornitologen Côme Damien Degland (1787–1856).
Amerikansk knölsvärta är lik svärtan men har en större näbbknöl vilket främst syns hos den adulta hanen. Dock är den inte lika stor som hos sibirisk knölsvärta. Adult hane stejnegeri skiljer sig vidare genom flackare övergång mellan hjässan, mer markant näbbknöl, gul underkant på den orangeröda näbbspetsen (istället för tvärtom) samt mindre svart på undernäbbens kanter. Flankerna är vidare helsvarta istället för mörkbruna. Näbbfärgen hos adult hane är i det närmaste trefärgad i rött, gult och orange.
Amerikansk knölsvärta, sibirisk knölsvärta (M. stejnegeri) och svärta (M. fusca) beskrevs från början alla tre som egna arter, men fördes ihop till en enda i början av 1900-talet, under fusca, efter Dwight (1914) och Hartert (1920). De tre taxonen går dock att skilja åt i alla åldrar och kön genom dräktskillnader, näbbens färg och form samt huvudform. Hybridisering mellan de tre taxonen är okänd, vilket är ovanligt bland andfåglar, och det förekommer inte klinala variationer. På grund av detta delade Sveriges ornitologiska förenings taxonomiska kommitté upp svärtan som en art och de båda knölsvärtorna, med underarterna deglandi och stejnegeri som en art i januari 2007. I mars 2019 delades även de båda knölsvärtorna upp som var sin art: amerikansk och sibirisk knölsvärta. Denna linje följs idag av flera stora taxonomiska auktoriteter som International Ornithological Congress (IOC) och Clements et al.
Amerikansk knölsvärta häckar i Alaska samt i västra och centrala Kanada. Det finns en utbredningslucka mellan amerikansk och sibirisk knölsvärta kring Berings sund, eftersom de föredrar att häcka på tajga. De båda knölsvärtorna är flyttfåglar och drar sig då ut till kusterna. Amerikansk knölsvärta återfinns om vintern utefter Amerikas västra och östra kust så långt söderut som till norra Mexiko. Under vintern överlappar de båda knölsvärtornas utbredningsområde och det förekommer blandflockar.
Amerikanska knölsvärta föredrar att häcka i tajga och inte på öppen tundra. Under vintern återfinns de i stora täta flockar som har en tendens att lyfta samtidigt.
Liksom andra Melanitta-änder lever amerikansk knölsvärta nästan uteslutande genom att dyka, varigenom den fångar sina byten på eller nära botten. I övervintringsområdet är mollusker som blåmusslor och kräftdjur en viktig del av födan, medan den sommartid främst lever av kräftdjuret Hyalella azteca och insektslarver.
Amerikansk knölsvärta har ett seriellt monogamt häckningsbeteende, där nya par bildas varje år och hanen lämnar honan när äggläggning inletts. Boet göms i täta snår av vinbärssläktet Ribes eller i rosenbuskar, ofta flera kilometer från närmaste vatten. Fåglar återvänder till samma område för att häcka år efter år och kan till och med använda samma boplats.
