Bengallärka (Mirafra assamica) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar. Den förekommer i öppna gräsmarker och fält i södra Asien, från norra Indien till västra Burma. Arten är nära släkt med jerdonlärka, indokinesisk lärka och burmalärka, och tidigare behandlades de som en och samma art. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Bengallärkan är en 16 cm lång och rätt knubbig lärka med kraftig näbb, kort stjärt, korta vingar och rätt långa ben. Den har rostfärgat inslag i vingen, rostbeigefärgade yttre stjärtpennor, tydligt mörkfläckat bröst. Den har även mörka fläckar på örontäckarna och kring strupsidan och undersidan har en ljust rostbeige anstrykning. Jämfört med nära besläktade jerdonlärkan är ovansidan grå och undersidan mer rostfärgad. Sången består av en upprepad serie med tunna, ljusa och tvåstaviga toner, vanligen levererad i en utdragen sångflykt.
Fågeln förekommer från norra Indien till södra Nepal, Bhutan, Bangladesh och västra Myanmar. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Tidigare inkluderade den dock jerdonlärkan (M. affinis), indokinesisk lärka (M. erythrocephala) och burmalärkan (M. erythroptera) som underarter, men dessa urskiljs numera vanligen som egna arter. Bengallärkan hybridiserar troligen med jerdonlärkan i ett litet område i nordöstra Indien.
Bengallärkan hittas på öppen gräsmark och fält, generellt men inte nödvändigtvis med spridda buskar och träd. Födan är dåligt känd, men tros bestå av frön och ryggradslösa djur. Fågeln häckar mellan mars och augusti, huvudsakligen i maj och juni. Arten är stannfågel.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).
