Mongolpiplärka (Anthus godlewskii) är en asiatisk tätting i familjen ärlor. Den häckar från östra Altaj österut till nordöstra Kina. Vintertid flyttar den till Indien. Fågeln påträffas tillfälligt och mycket sällsynt i Europa, bland annat med ett knappt 20-tal fynd i Sverige. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Mongolpiplärkans vetenskapliga artnamn godlewskii hedrar den polske bonden och fältnaturforskaren Wiktor Godlewski (1831–1900).
Mongolpiplärkan är en relativt stor piplärka och liksom dessa oansenligt och spräckligt färgad i olika nyanser av brunt, vitt och svart. Den är mycket lik flera andra piplärkor, framför allt större piplärka. Den skiljer sig från denna genom att vara något mindre, ha kortare näbb, ben och stjärt, mindre upprätt hållning samt något tydligare vingband. Artkarakteristiskt är att kärnan på mellersta täckarnas fjädrar bildar en trubbig, inte spetsig spets.
Fågeln häckar från södra Ryssland (östra Altaj) österut till Transbajkal och nordöstra Kina (västra Heilongjiang) samt söderut till södra Mongoliet och östcentrala Nei Mongol. Den flyttar vintertid huvudsakligen till Indien. Under flyttningen och vintertid ses den regelbundet i Förenade Arabemiraten, från slutet av september till mitten av april. I Europa är den en sällsynt gäst.
Mongolpiplärkan påträffades för första gången i Sverige 18–21 november 1998 i Visby på Gotland. Därefter har den setts vid ytterligare 22 tillfällen fram till och med 2021, merparten i Norrland.
Mongolpiplärkan häckar på torra bergssluttningar, i arid odlingsbygd och stenig stäpp. Under flyttningen ses den även i blötare områden. Den lever av små insekter och andra ryggradslösa djur, men även frön, som den plockar på marken. Fågeln häckar i maj.
Storleken på världspopulationen har ännu inte uppskattats, men den anses vara vanlig i häckningsområdena och även vanlig i Indien. Internationella naturvårdsunionen betraktar den därför, och i brist på tydliga hot, inte som hotad och placerar den i kategorin livskraftig.
