Eleonorafalk (Falco eleonorae) är en fågel i familjen falkar (Falconidae) som övervägande häckar kring Medelhavet. Den livnär sig framför allt på flyttfåglar och häckar därför ovanligt sent på året, mellan juli och september.
Fågelns svenska och vetenskapliga namn hedrar Eleonora av Arborea (1350–1404), hjältinna i Sardiniens kamp för självständighet från Aragonien och som utfärdade en lag som skyddade duvhök och falkar vid deras bon.
Cr
CrepuskulärDa
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareTe
TerrestriskSa
SamladeOv
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
Ko
KolonialEn koloni är i biologi en större mängd individuella organismer av samma art som lever tätt ihop, ofta till fördel för hela kolonin. Ibland ka...
Mi
MigrerarE
börjar medEleonorafalken är en slank medelstor falk med lång stjärt. Den har en längd på mellan 36 och 42 centimenter och ett vingspann på mellan 90 och 105 centimeter. Den förekommer i två morfer. Den ljusa morfen är mörkbrun till mörkgrå på ovansidan och blekt brun på bröstsidan med distinkta, svarta streck likt lärkfalken, dock utan dennas rödaktiga lår. Den mörka är mörkbrun med något ljusare ränder på bröstet men undantagsvis helt svart. Den skiljer sig från den liknande lärkfalken genom kindfläckens obrutna kontur och brun färg på undersidan istället för väl avgränsade röda "byxor".
Eleonorafalken är en flyttfågel som häckar på Sardinien, i Egeiska övärlden, i Cypern, längs Kroatiens, Italiens och Nordafrikas kuster, på de östligaste Kanarieöarna och längs Spaniens medelhavskust. Den övervintrar framför allt på Madagaskar, men även i östra Afrika och på Maskarenerna.
I Sverige har fågeln observerats vid 23 tillfällen, framför allt i Skåne samt på Öland och Gotland. Fynden är ojämnt fördelade årsvis; 2006 sågs sex individer, varefter det dröjde till 2015 tills arten ses igen, då vid fyra tillfällen.
Eleonorafalken livnär sig framför allt på flyttande fåglar, varför den häckar i juli-september när födotillgången är som störst. Den fångar även insekter. Häckningen sker i kolonier på öar och klippbranter som gärna vetter mot havet. Den glider mycket på plana vingar på jakt efter byten. Flykten är avspänd med elastiska vingslag och kan påminna om en labb.
Eleonorafalken är relativt fåtalig, men har ett stort utbredningsområde och tros öka i antal. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa, som omfattar minst 95 % av artens utbredningsområde, tros det häcka 14 300–14 500 par.
