Stortrapp (Otis tarda) är en stor och tung fågel i ordningen trappar som placeras i det egna släktet Otis.
Stortrappen är en stor och tung fågel. Dess huvud och hals är ljust askgrå. Ryggen och skuldrorna är tvärvattrade i svart och rostgult och armpennorna är vita med svartbruna spetsar. Hanen, som uppnår en längd på över en meter, bär vid näbbroten ett slags mustasch av långa fjädrar. Den betydligt mindre honan saknar denna prydnad. Stortrappen är världens tyngsta flygande fågel. Hannen kan ha ett vingspann på 240 cm och väga upp till 16 kg.
Stortrappen förekommer i södra och mellersta Europa och i delar av Asien. Arten delas upp i två underarter:
I Storbritannien startades 2004 en återinplantering av stortrappen, vilket 2009 ledde till den första lyckade häckningen i landet sedan 1832.
I Sverige häckade stortrappen årligen på 1850-talet på sandfält vid Åhus och Ljungby i Kristianstadstrakten i Skåne och på 1780- och 1790-talet även på Skanörs ljung och Cimmeredmarken utanför Trelleborg, med flera ställen. Vid slutet av 1850-talet var dock arten sällsynt på de två sista kända häckningsplatserna, det vill säga Åhus och Ljungby och de sista försvann under 1860-talet.
Den sista kända stortrappen som sköts i Sverige, nära Ängelholm den 28 april 1895 var en hona, vilket brukar betraktas som slutpunkten för artens historia i vårt land. Fågeln stoppades upp av konservatorn Carl J. E. Granstedt i Ängelholm, som utförligt beskrev den sällsynta fågeln med:
"Af de mått jag tagit af herr Olssons exemplar må anföras: längd från näbb- till stjertspetsen 85 cm, vingbredden 180 cm, tarsens längd 13 cm, tibians nakna del 5 cm, näbbens längd från munviken 7 cm. Stjerten räckte 93 mm öfver de sammanlagda vingarnes spetsar. Ögats diameter var 15,5 mm. Iris var mörkbrun i yttre kanten med inblandadt ljusbrunt. Vigten var 5,1 kg.".
Under 1900-talet har stortrappen observerats på Öland, i Skåne och på Västgötaslätten totalt ett tiotal gånger, senast 1979 i Halland. Den geografiskt närmaste stabila populationen finns idag på hedar norr om Berlin.
Stortrappen lever och häckar på öppna slätter, betesmarker, hedar och stäpper. Hannens spel är spektakulärt, bland annat vänder han "ut och in" på fjäderdräkten. Honan lägger tre olivgråa, brunfläckiga ägg i en håla i marken. Stortrappen är skygg och försiktig samt vistas ständigt på fria fält, långt från människor. Den missgynnas av snörika vintrar eftersom den då måste flytta till andra områden för att finna föda.
Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som sårbar. Världspopulationen uppskattades 2014 till endast mellan 44.000 och 57.000 individer. Dessutom minskar den kraftigt på grund av jakt, jordbruksgifter och biotopförluster.
