Manipurbuskvaktel (Perdicula manipurensis) är en hotad hönsfågel i familjen fasanfåglar som enbart förekommer i nordöstra Indien. IUCN kategoriserar den som sårbar.
Manipurbuskvakteln är en 20 cm lång buskvaktel med distinkt mörk dräkt. Den är mestadels mörkgrå med en vitaktig fläck på tygeln, otydligt ögonbrynsstreck samt gyllenbeige buk och undergump med kraftiga, svarta teckningar. Hanen har kastanjefärgad panna och strupe. Lätet beskrivs i engelsk litteratur som ett klart och visslande "whit-it-it-t-t", som ökar i både tonhöjd och hastighet.
Manipurbuskvaktel delas in i två underarter med följande utbredning:
Manipurbuskvakteln hittas i fuktiga gräsmarker, ibland i träsk och mossar, där den noterats i upp till tre meter hög växtlighet. Åtminstone förr hittades den i smågrupper om fyra till tolv fåglar som var skygga och mycket svåra att få syn på när de sällan tog till vingarna. Den verkar häcka mellan januari och maj.
Manipurbuskvaktelns levnadsmiljö är mycket fragmenterat och hotas av avverkning, vilket även tros påverka fågelns bestånd negativt. Mellan 1932 och 2006 gjordes inte en enda observation och arten har heller inte setts sen dess. Sentida uppskattningar visar på att världspopulationen troligen är mindre än man tidigare trott, endast mellan 1000 och 2500 vuxna individer. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten numera som starkt hotad.
