Mongollärkan är en stor (18-22 cm) och blek lärka med mycket kraftig näbb. Ansiktet är enfärgat sandbrunt och öppet, med bred ögoring och ett streck bakåt från ögat. Tvärs över strupen eller övre delen av bröstet från sidan av halsen syns ett brett svart band. Undersidan i övrigt är vit på hakan övergående till smutsvitt mot undergumpen med rostfärgad anstrykning på flankerna. Ovansidan är varmbrun på hjässa och nacke, manteln svartstreckat gråbrun samt brunsvart på övergump och stjärt, den senare med vita ytterpennor. Vingarna är brunsvarta med beigefärgade kanter på täckare och tertialer och breda vita kanter på vingpennorna, väl synliga i flykten. Lätena består av olika hårda och ljusa toner.
Mongollärkan föredrar rätt torra gräsmarker, helst med fläckar av tätare och mer högvuxet gräs. Födan består av frön och ryggradslösa djur, men är inte känd i detalj. Även kunskapen om dess häckningsbiologi är begränsad. Den häckar huvudsakligen mellan april och augusti, vanligen två kullar.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig till lokalt vanlig.
