Bärätare (Rhagologus leucostigma) är en säregen tätting som numera placeras i både ett eget släkte och egen familj, Rhagologidae. Den förekommer enbart på Nya Guinea.
Arten kallades tidigare mesvisslare, men har tilldelats ett nytt svenskt trivialnamn efter att det framkommit att arten trots allt inte är en visslare. Bärätare är en direktöversättning av släktesnamnets Rhagologus.
Bärätaren är en 15-16 centimeter lång fågel där honan är mer färgglad än hanen, mörkt olivfärgad med rostfärgat ansikte. Fjäderdräkten är streckad och fläckig i vitt och rostrött. Hanen liknar honan längst i väster men mer dämpad, i övriga områden smutsigt olivgrå med svagt gråfläckat ansikte. Ungfågeln är mörkbrun.
Bärätaren förekommer endast på Nya Guinea och delas in i tre underarter med följande utbredning:
Underarten novus inkluderas ofta i nominatformen.
Bärätaren är en tystlåten, tillbakadragen, skogslevande fågel som är svår att få syn på. Den förekommer i lägre bergsskogar, ibland även i ungskog, mellan 820 och 2 550 meters höjd men huvudsakligen över 1 500 meter. Den lever huvudsakligen av frukt, men ses trots det sällan vid fruktbärande träd, varför den antas istället födosöka i buskage, småträd och klätterväxter. Hanar med förstorade testiklar har observerats i juli. Den vävda boskålen placeras två till tre meter upp i en grenklyka. Däri lägger fågeln endast ett gräddvitt fläckigt ägg.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som mindre vanlig.
