Bergbulbyl (Ixos mcclellandii) är en asiatisk fågel i familjen bulbyler inom ordningen tättingar.
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar John MacClelland (1805-1875), brittisk zoolog och geolog.
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Murmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
De
Delvis migrerandeM
börjar medBergbulbylen är en stor (21–24 cm) och högljudd bulbyl med lång och slank näbb och stor, tvärt avskuren stjärt. Den är generellt olivgrön ovan och kraftigt kastanjebrun under. På huvudet syns en brun tofs och gråaktig strupe med vit streckning.
De olika underarterna skiljer sig något åt, fördelade i två grupper. Nordliga fåglar är tydligt ockra- eller rostbrun på huvudsidor och bröst, med brunaktig mantel och något längre näbb. Fåglar söderut från östra Myanmar och norra Thailand är gråaktig på huvudsidor och bröst med grönaktig mantel, även om tickelli och loquax har något rostbrunt på sidan av huvudet.
Bergbulbyl delas upp i nio underarter med följande utbredning:
Bergbulbylen hittas städsegrön lövskog, även i skogsbryn, tallskog och skog med inslag av ek och rhododendron. Den håller sig oftast uoö i trädtaket där den något trögt rör sig i lösa grupper med upp till fem individer. Födan består av bär, men även insekter. Fågeln häckar mellan maj och augusti i nordöstra Indien, februari–augusti i norra Thailand och mars–september på Malackahalvön. Boet placeras cirka sex till 13 meter ovan mark.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt vanlig i hela utbredningsområdet, dock sällsynt eller möjligen utdöd i Bangladesh.
