Niobandad bälta (Dasypus novemcinctus) är ett däggdjur i familjen bältdjur. Arten är välkänd då den även förekommer i Nordamerika.
Na
NattaktivNattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareMy
MyrmecophagousTe
TerrestriskFo
Fossoriala djurRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Vi
VivipariVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Gr
Grävande djurPr
PrecocialPo
Polygama djurPolygami, eller månggifte, står i motsats till monogami, det vill säga äktenskap mellan två personer. Följande terminologi brukar användas f...
So
Solitära djurIn
Inte en migrantN
börjar medKo
Konstiga DjurLiksom hos alla andra bältdjur består djurets pansar av tre segment, ett på huvudet, ett under buken och ett på ryggen. Bepansringen på ryggen är delad med hjälp av ett antal band. Trots djurets namn kan antalet variera mellan sju och elva. Pansaret har vanligen en brun färg och undersidan är oftast lite ljusare än övriga delar. Djurets nos är långsträckt och påminner om svinets tryne, öronen är långa. Fram- och hörntänder saknas, de 28 till 32 tänder som finns är enkla och liknar pinnar. Extremiteterna är jämförelsevis korta, på framfötterna finns fyra tår och på bakfötterna fem tår, som alla har vassa klor. Svansen är 24 till 37 centimeter lång och täckt av 15 till 25 ringar som består av benvävnad. Kroppslängden ligger mellan 30 och 55 centimeter och vikten mellan 3 och 10 kilogram, hannar är ofta lite tyngre än honor. Kännetecknande är även en påfallande låg kroppstemperatur (vanligen mellan 34 och 36 °C) som varierar starkt.
Artens utbredningsområde sträcker sig från centrala USA till Peru och norra Argentina. De första individerna som nådde USA iakttogs i mitten av 1800-talet i Texas. Niobandad bälta blev under 1920-talet införd i Florida. Den förekommer nu i hela sydöstra USA. Den norra gränsen ligger i delstaterna Colorado, Missouri och South Carolina. Vandrande individer har observerats så långt norrut som södra Nebraska, södra Illinois och södra Indiana. Niobandad bälta är även det enda bältdjuret som förekommer på västindiska öar, den finns på Grenada samt Trinidad och Tobago.
Niobandad bälta lever i självgrävda bon som består av en cirka 7 meter lång tunnel och en kammare i slutet som polstras med gräs och löv. Ofta vistas flera individer, vanligtvis av samma kön i ett bo. Ibland används bon samtidigt av andra djur som skunkar eller pungråttor. Bon som lämnats av bältan kan dessutom nyttjas av bomullsråttor, prärieugglor och skallerormar. Habitatet kan variera men arten föredrar regioner med tät vegetation som buskage eller skogar. Individerna upprättar inga revir, ibland lever upp till 12 individer på en kvadratkilometer.
Niobandad bälta är vanligen aktiv på natten och vilar på dagen i bon. Födan hittas främst med hjälp av luktsinnet. Deras läten påminner om grisens grymtande. När de blir hotade springer de vanligen iväg. De söker skydd i bon och stänger ingången med hjälp av sin bepansring. Djuret kan även simma och fyller därvid delar av mag- tarmsystemet med luft.
Arten livnär sig främst av animalisk föda. Den föredrar insekter som myror och skalbaggar men äter även mindre ryggradsdjur, fågelägg och as. Dessutom ingår frukter, rotfrukter och bär i födan.
Dräktigheten varar i cirka 120 dagar varefter honan vanligen föder fyra ungar. Ungarna utvecklas från en enda äggcell och har därför alltid samma kön. Nyfödda ungar liknar de vuxna djuren men deras pansar är mjukt. Efter första levnadsåret är skyddsbeklädnaden tillräckligt hård. Efter fyra till fem månader slutar honan att ge di och efter ett år är ungarna könsmogna. Livslängden ligger mellan 12 och 15 år.