Dremomys lokriah är en däggdjursart som först beskrevs av Hodgson 1836. Den ingår i släktet Dremomys och familjen ekorrar.
Pälsen på ryggsidan är mörkt rödbrun med agoutifärgade hår. Bakom öronen har den vita fläckar. Pälsen på buken är gulaktig till orangebrun. Svansens undersida har svart päls med vita hårspetsar, med en liten del insprängda orangefärgade hår. Kroppslängden är mellan 16,5 och 20,5 cm, ej inräknat den 13,5 till 22 cm långa svansen. Vikten varierar mellan 150 och 240 g.
Denna ekorre förekommer i södra Asien. Utbredningsområdet sträcker sig från centrala Nepal över södra Kina (i södra Tibet och östra Yunnan), nordöstra Indien och Bhutan till västra och norra Burma. En avskild population (D. l. garonum, se ovan) finns i norra Bangladesh och angränsande områden av Indien.
Arten är dagaktiv och lever främst i träden, men kan även söka föda på marken. Den förekommer från mellan 900 och 3 000 meter över havet. Habitatet utgörs av subtropiska, städsegröna bergsskogar och dessutom av fuktiga, delvis lövfällande skogar i Bangladesh samt ek och rhodedendron-skogar i Nepal. På högre höjder förekommer arten även i barrskog.
Födan består av frukter, nötter och växtdelar, inte minst mistlar, som förefaller vara favoritfödan.
Arten söker ofta skydd i trädens håligheter. Boet inrättas i ihåliga träd där det konstrueras av ek- och ormbunksblad, och kläs med gräsblad. Honan föder i regel två till fem ungar per kull under maj till augusti.
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, men populationen minskar. I Nepal och Bangladesh är främsta orsakerna habitatförlust och -fragmentering på grund av skogsavverkning. I nordöstra Indien jagas arten som föda.
