Stäppflyghöna (Syrrhaptes paradoxus) är en medelstor fågel i familjen flyghöns. Den häckar i Centralasien. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Fågeln har på svenska tidigare kallats både stäpphöna och sandhöna.
Marco Polo nämner en fågel som kallas Bargherlac i sin bok Il Milione, vilket förmodligen syftar på stäppflyghönan.
Stäppflyghönan är 30-41 cm lång med ett litet, duvlikt huvud och nacke, men där övriga kroppen är kraftig och kompakt. Den har långa spetsiga vingar och stjärt, och dess tars och klor är befjädrade. Fjäderdräkten är sandfärgad med mörk vattring på ovansidan, en svart fläck på buken och undersidan av vingarna är ljusa. Arten skiljs ifrån den närbesläktade tibetflyghöna på den mörka fläcken på buken och de ljusa vingundersidorna. Hanen har grått huvud och bröst, orange ansikte och ett smalt grått bröstband. Honan är något mörkare, saknar bröstband och är kraftigare vattrad på ryggen.
Stäppflyghönan häckar i centrala Asien på torra stäpper och liknande biotoper. Den häckar i Kina, Kazakstan, Kirgizistan, Mongoliet, Ryssland och Uzbekistan. Delar av populationen är flyttfåglar, speciellt de som häckar i dess norra utbredningsområde i Kazakstan och Mongoliet, men hur långt söderut de flyttar och vilka populationer som flyttar beror på mängden snö.
Stäppflyghöna genomför ibland invasionsartade förflyttningar från sina häcknings- och vinterområden och kan då uppträda över stora delar av Europa, och har observerats så långt västerut som Spanien, Skandinavien, Storbritannien och Färöarna, och arten har vid sådana tillfällen även häckat i Europa, bland annat på Irland. Orsakerna till dessa förflyttningar är inte fullt utredda, men de sker allt mer sällan, vilket förmodligen beror på att artens utbredningsområde i västra Sibirien minskas och koncentreras på grund av uppodlingen av stäppen. 1863 och 1888 skedde det två största kända inflödena av stäppflyghönor över Västeuropa då tusentals individer observerades. Efter denna invasion är arten en mycket sällsynt gäst i Europa, med endast ett senare fynd i Sverige då en individ uppehöll sig 23-25/6 1969 i Vindelälvens delta i Ammarnäs, Lappland.
Stäppflyghönan lägger 2-4,men vanligtvis tre, spräckliga grönaktiga ägg i en uppskrapad grop direkt på marken. De lägger en kul per år och äggen ruvas i 23-28 dagar av båda föräldrarna. Stäppflyghönans vingar har en utformning som tillåter den att flyga mycket fort och hastigheter på upp till 64 km/h har observerats. På grund av dess torra diet som främst består av frön så behöver den dricka stora mängder vatten. Stora flockar med flera tusen individer flyger till vattenhål vid skymning eller gryning. Det finns rapporter om flockar som genomför dagliga flygrutter på upp till 121 km tur och retur till vattenhål.. Hanarna låter vatten sugas upp i bukfjädrarna, så kallad bukblötning, för på detta sätt kunna transportera vätska till sina ungar som inte kan uppsöka vattenhålet.
Stäppflyghönan har ett mycket stort utbredningsområde och populationestrenden verkar stabil. Populationsstorleken har inte beräknats men tros vara stor. Detta sammanräknat gör att IUCN anser att arten inte är hotad och kategoriserar den som livskraftig (LC).
