Rhinolophus rouxii är en fladdermusart som beskrevs av Coenraad Jacob Temminck 1835. Den ingår i släktet Rhinolophus och familjen hästskonäsor.
Som alla hästskonäsor har arten flera hudflikar kring näsan, delvis med ett hästskoliknande utseende. Dessa brukas för att rikta de överljudstoner som används för ekolokalisation. Till skillnad från andra fladdermöss som använder sig av överljudsnavigering produceras nämligen tonerna hos hästskonäsorna genom näsan, och inte via munnen. Pälsen är silkeslen och brun till rödbrun med en något ljusare undersida. Kroppslängden är omkring 6 cm; en svans på 2 till 3 cm tillkommer.
Rhinolophus rouxii lever i låglandet och i bergstrakter upp till 1 370 meter över havet. Den förekommer i fuktiga städsegröna skogar.
Individerna söker dagvila i grottor, tempel eller andra byggnader samt i ihåliga, större träd. Arten bildar stora kolonier som kan omfatta hundratals individer. Födan består av malfjärilar, gräshoppor, skalbaggar, termiter samt myggor och andra tvåvingar.
I Indien parar sig individerna i december och födseln sker i maj till juni.
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Man tycker sig dock se vissa tecken på att populationerna minskar. Som främsta hot anges grotturism, som hotar djurens sovplatser. Habitatförlust till följd av skogsavverkning kan vara en annan faktor.
