Snöduvan är en 31–34 cm lång duva med ett rätt karakteristiskt utseende. Huvudet är svartaktigt och kontrasterar tydligt med vit halskrage och undersida, den senare övergående mot askgrått på buken. Ryggen är brungrå med en vit fläck på nedre delen, medan vingarna är blekare grå med tre bruna band. Den svarta stjärten har ett brett vitt band mitt på som smalnar av och böjer sig ut mot stjärthörnen. Ungfågeln har smala, beige spetsar på ovansidans fjädrar samt beige anstrykning på undersidan.
Snöduva delas in i två underarter med följande utbredning:
Snöduvan hittas i klippiga bergstrakter och ostörda bergsdalar från 3000 meters höjd ända upp till snögränsen på 5000 meter. Dagtid födosöker de på intilligande fält, men tar nattkvist i klippbranterna. Fågeln är relativt skygg och på sin vakt. Vintertid ses de i flockar om 150 individer eller fler, ofta i sällskap av stenduva, i vissa områden av klippduva.
Sommartid söker den sig till lägre nivåer och ses då i par och mindre flockar. Fågeln häckar i kolonier. Det slarvigt byggda boet av kvistar, gräs och fjädrar placeras i klippskrevor, på klippavsatser eller i grottor, och återanvänds år efter år. Den lägger normalt två ägg. Fågeln lever av bär, säd, knoppar, rotknölar, frön och skott.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig.
