Sotmes (Melaniparus niger) är en fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar som förekommer i skogslandskap i södra Afrika.
Sotmesen kallades tidigare på svenska afrikansk svartmes, men blev tilldelad nytt namn eftersom den inte alls är nära släkt med den europeiska arten svartmes.
Sotmesen är en relativt stor mes med en kroppslängd på 16 centimeter och är olik de europeiska mesarna i att vara nästan helt och hållet enfärgad och att könen skiljer sig åt, där hanen är distinkt blåsvart och honan gråaktig. Fågeln skiljer sig från liknande vitvingad mes (Melaniparus leucomelas) och carpmes (Melaniparus leucomelas) genom att sakna vitt i stjärten.
Sotmes delas in i tre underarter med följande utbredning:
Underarten xanthostomus inkluderas ibland i ravidus.
Arten förekommer huvudsakligen i tropiskt och subtropiskt savannskogslandskap. Den föredrar skogsområden med lövfällande träd, framför allt miombo, Combretum-arter och Burkea africana. Den är särdeles vanlig i skogsområden i västra Zimbabwe där det kan förekomma så många som femtio fåglar per kvadratkilometer. Liksom alla mesar livnär sig sotmesen på insekter, men intar även ovanligt för mesar nektar och fikon.
Sotmesen häckar under sommarens regnsäsong, men både exakt tid och antalet kullar beror på regnfallet. Dess häckningsbiologi är välstuderad och betraktas ofta som ett klassiskt exempel på skillnader mellan häckningsstrategier i varma regioner med oförutsägbar nederbörd och kallare områden med hårdare vintrar. Olikt talgoxe och blåmes som kan avla upp till 25 ungar per år har sotmesen på grund av begränsad födomängd svårt att ens få till en kull per häckningssäsong utan hjälp. De flesta hanar stannar därför i territoriet i flera år för att hjälpa till att mata de vanligtvis tre ungar varje häckande hona under fördelaktiga omständigheter får fram. En intressant detalj är att den häckande honan som matas av sin partner och sina "assistenter" under de 15 dagar hon ruvar kan härma giftormar när hon känner sig hotad.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Populationen i Sydafrika uppskattas bestå av 10 miljoner individer och den i Malawi av en halv miljon.
