Kalkongam (Cathartes aura) är den mest spridda av kondorerna. Den förekommer över stora delar av Amerika, från södra Kanada till södra spetsen på Sydamerika. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Kalkongamen är en stor fågel med ett vingspann på 173–183 centimeter och en genomsnittlig vikt på 1,4 kilogram. Fjäderdräkten är mörkbrun till svart. Dess hals och huvud saknar fjädrar och är lilaröda och näbben är kort, nedåtböjd och elfenbensfärgad.
Nominatformen aura är den minsta underarten och skiljer sig färgmässigt från septentrionalis då de mindre vingtäckarna är mörkare bruna. Underarten septentrionalis skiljer sig också från nominatformen då den har andra proportioner på stjärt och vingar. Underarten ruficollis är mörkare och svartare än nominatformen, med bruna vingkanter, vilka är smalare eller saknas helt. Huvudet och nacken på detta taxon är djupröda med gulvita eller grönvita markeringar. Adulta fåglar har vanligtvis en ljusgul fläck på toppen av hjässan. Underarten jota är större, brunare och något blekare än ruficollis. Dess armpennor och vingtäckare kan ha grå bräm.
Kalkongamen är den mest spridda arten av alla kondorer och den återfinns från södra Kanada till sydligaste spetsen av Sydamerika. Den bebor en mängd öppna och halvöppna biotoper, som subtropisk skog, busklandskap, betesmark och öken. Däremot finns den inte i regnskogar, och normalt inte på höjder över 2 500 meter över havet, även om den har synts på 4 300 meters höjd i Bolivia.
Arten har observerats i Sverige, men det har bedömts osannolikt att den nått landet på naturlig väg.
Kalkongamen tillbringar mycket tid med att glidflyga över öppen terräng. Den använder sig av termik för att glidflyga och slår oregelbundet med vingarna. De vilar i större grupper. Den har mycket få naturliga fiender.
Kalkongamen är en asätare som nästan uteslutande livnär sig på kadaver. Den födosöker främst med hjälp av sitt utmärkta luktsinne och flyger därför lågt för att känna lukten av ruttnande djurkroppar.
Kalkongamen häckar på skyddade platser, som på klipphyllor och i ihåliga träd, eller i tät vegetation. De bygger inget bo, utan lägger två stycken ägg direkt på det utvalda stället. Äggen är ljusgula med kastanjefärgade stråk. hanen deltar i ruvningen som tar 38-42 dagar. Ungarna stannar i boet tio till elva veckor och matas av föräldrarna med uppstött föda. Att kräkas upp föda på fiender är också det enda sättet de försvarar sina ungar på. Detta är effektivt mot människor.
