Rosenpapegojnäbb (Sinosuthora webbiana) är en liten och långstjärtad tätting som numera vanligen placeras i familjen papegojnäbbar. Den förekommer naturligt i Östasien, med en frilevande population med okänt ursprung i italienska Lombardiet. Beståndet anses vara livskraftigt.
John Gould som beskrev arten vetenskapligt 1852 gav den artnamnet webbianus som en hyllning till en viss "Mr. Webb, en herre som varit behjälplig i att uppmärksamma oss på ansenliga samlingar av fåglar och fyrbenta djur från grannskapet kring Shanghai i Kina /.../ som en hyllning till givaren av denna art och många andra intressanta fåglar till British Museum".
Rosenpapegojnäbben är en rätt liten (11–12,5 cm) och långstjärtad papegojnäbb, lik dess nära släktingar brunvingad och gråstrupig papegojnäbb. Denna art är generellt sand- eller skärbrun, mörkare och mer åt kastanjebrun på hjässa och vingar, undertill blekare beigebrun. Den långa och tvärt avskurna stjärten är mörkare, med gråbruna yttre stjärtpennor. Näbben är mycket kort och knubbig och de svarta ögonen sticker ut som pepparkorn på det otecknade ansiktet.
Rosenpapegojnäbben förekommer naturligt i östra Asien, i Kina och Korea. Den delas in i sex underarter med följande utbredning:
Fågeln är även tillsammans med gråstrupig papegojnäbb införd till Lombardiet i Italien där de etablerat en frilevande population.
Vissa behandlar rosenpapegojnäbb, brunvingad papegojnäbb och gråstrupig papegojnäbb som en och samma art. Där utbredningsområdet överlappar med den senare ses de i blandade flockar och har hybridiserat. Även i Italien ses hybrider.
Rosenpapegojnäbben påträffas i snår, flodnära buskmarker, skogsbryn och utkanten av vassbälten, ofta i ljudliga, kringflygande flockar. Den lever av frön, blommor, frukt och knoppar, men även insekter och deras ägg. Fågeln häckar mellan april och augusti och lägger flera kullar, oftast två.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig och vida spridd.
