Västlig skrikuv (Megascops kennicottii) är en fågel i familjen ugglor inom ordningen ugglefåglar. Den förekommer i västra Nordamerika från Alaska söderut till norra Mexiko.
Cr
CrepuskulärNa
NattaktivNattaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dygnets mörka tim...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
In
InsektsätareFi
FiskätareAr
ArborealBa
BakhållsdjurAl
Altriciella djurTe
TerrestriskRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Ovipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialIn
Inte en migrantMi
MigrerarW
börjar medVästlig skrikuv är en liten (21–24 cm) och kompakt uggla med relativt kort stjärt, breda vingar, stort huvud och små örontofsar. Fjäderdräkten varierar från brunaktig till grått, men är alltid intrikat mönstrad, på undersidan med kraftiga mörka längsgående streck och svagare tvärband. Nordliga fåglar är större och ljusare, sydliga mindre och mörkare. Ögonen är gula och näbben mörk.
Arten är mycket lik nära släktingen östlig skrikuv, men denna har ljusare näbb samt vanligen svagare längsgående streck och kraftigare tvärband. Mustaschskrikuv är mindre med mindre fötter och grövre tecknad ovansida som skapar ett prickigt mönster.
Västlig skrikuv delas in i tre grupper av nio underarter med följande utbredning:
Arten anses nära släkt med balsasskrikuv (M. seductus), kustskrikuv (M. cooperi) och östlig skrikuv, och de första två inkorporeras ibland som underarter. Tidigare behandlades västlig och östlig skrikuv som en och samma art, och de hybridiserar tillfälligt där deras utbredningsområden möts eller överlappar. Genetiska studier visar dock att de utgör två skilda klader och bör därför behandlas som egna arter, vilket även stöds av morfologiska och lätesmässiga skillnader. Hybridisering har också noterats med mustaschskrikuv.
Västlig skrikuv hittas i vitt spridda miljöer, från öppet skogslandskap till kaktusöknar. Den är strikt nattlevande och tillbringar dagen med att vila i gamla hackspettshål eller liknande utrymmen eller tätt intill en trädstam. Nattetid sitter den på låga grenar i fruktträdgårdar, skogsbryn och öppen skog och spanar efter insekter eller gnagare. Den kan också ta fåglar, reptiler och grodor. Fågeln lägger ägg så tidigt som i februari, men mestadels i mars och april. De flesta ungar är flygga i juni.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).
