Dvärgsisel (Spermophilus pygmaeus) är en däggdjursart som först beskrevs av Peter Simon Pallas 1778. Spermophilus pygmaeus ingår i släktet sislar och familjen ekorrar.
Dagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Te
TerrestriskVivipari är sexuell förökning där embryot utvecklas inne i moderns kropp. Ungarna föds därefter fram nästintill fullt utvecklade. Tillstånd...
Bete är när ett djur äter växtdelar, ofta på ett sådant sätt att växten överlever.
Dvala, även kallat vinterdvala, kölddvala, hibernation eller att gå i ide är ett tillstånd av inaktivitet då ett endotermt djur sänker sin a...
Estivation eller estivering, sommardvala, är ett sätt för djur att klara sig genom perioder av svår torka och hetta. Det sker genom att djuret ...
L
börjar medEn liten sisel med en kroppslängd mellan 17 och 23 cm, en svans på 2 till 5 cm och en kroppsvikt omkring 140 g. Som alla sislar har den små öron, korta ben, stora ögon och kindpåsar som den kan bära mat i. Pälsen på ovansidan är gulaktig till gråbrun med knappt märkbara fläckar, medan buksidan har vitaktig päls med en del insprängda, gula hår. Den vitaktiga pälsen fortsätter upp på bröst och strupe. Svansspetsen är gulaktig.
Arten förekommer i öknar och halvöknar, gärna med växtlighet från malörtssläktet, på gräsmarker med ej för högvuxen vegetation, stäpper på sand- och lerjord samt trädesåkrar.
Dvärgsiseln är en dagaktiv art som lever i stora, underjordiska kolonier vilka kontinuerligt utökas. Födan består av rötter, lökar, gröna växtdelar och frön (bland annat säd). Arten sover vintersömn mellan september och mars; den kan dessutom ha en inaktivitetsperiod under heta somrar.
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig. Populationen minskar emellertid; främsta orsaken är klimatförändringar. Södra delen av utbredningsområdet går mot ett allt torrare klimat, medan klimatet i norra delen tvärtom blir allt fuktigare; ingen av förändringarna är gynnsam för arten. Habitatförlust och biocidföroreningar till följd av ett moderniserat jordbruk är andra faktorer.
