Mangrovesvala (Tachycineta albilinea) är en centralamerikansk fågel i familjen svalor inom ordningen tättingar. Den förekommer i låglänta områden, som namnet avslöjar gärna vid mangroveskogar vid kusten, men även intill sjöar, våtmarker och gräsmarker inåt land. Arten minskar i antal, men beståndet anses vara livskraftigt.
Mangrovesvalans vetenskapliga artnamn albilinea betyder "vitstreckad".
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Inom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Glidflykt eller glidflygning är när en kropp tyngre än luft, rör sig genom luften utan att falla, enbart med hjälp av tryckkraft från de yttr...
Monogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
In
Inte en migrantM
börjar medÖversidan av kroppen är blågrön. Vingarna är gråsvarta, stjärten svart och undersidan vit. Arten kan identifieras genom det vita strecket strax ovanför en linje mellan näbbens fäste och ögat. Det förekommer endast på två andra arter i släktet: violettgrön svala och diademsvala. Könen har likartad fjäderdräkt men skiljer något i storlek. Ungfåglarna har gråbrun överdel och vitaktig underdel. Den här svalans sång beskrivs allmänt som mjukt drillande, med ett rullat ’’djeerrt’’ och en skarp alarm-ton.
Mangrovesvalan förekommer i Centralamerika i låglänta områden från norra Mexiko till Panama. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Arten är vanlig i kustnära och låglänta områden, som namnet avslöjar ofta i närheten av mangroveskogar, men även vid sötvattenssjöar, floder och betesmarker samt i gräsmarker, våtmarker och vid stränder.
Arten brukar söka sin föda i ensamhet när den häckar, men i grupp när den inte häckar. Födosökandet sker normalt närmare boet när den jagar för att finna föda till sina ungar, men mycket längre bort när den söker föda till sig själv. Mellan födosökandet ses den ofta sitta stilla nära vatten. Den fångar insekter i luften och tar ovanligt stora byten relativt sin egen storlek.
Mangrovesvala är starkt revirhävdande när den häckar, ungefär som trädsvala. Boet byggs normalt i ett hål eller en hålighet nära vatten och mindre än två meter ovanför marken.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC). Beståndet uppskattas till i storleksordningen 500 000 till fem miljoner vuxna individer.
Mycket lite är känt om i vad mån andra djur tar den som byte, men den är värdorganism för Sternostoma hirundinis, ett näs-kvalster. Det förekommer också att de förlorar sina bon till termiter och knott.
