Scharlakansrosenfink (Carpodacus sipahi) är en asiatisk fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar. Den förekommer i öppna bergsskogar från Himalaya till norra Vietnam. Beståndet anses vara livskraftigt. Dess närmaste släkting är rosenfinken.
Fågelns vetenskapliga artnamn kommer av sipāhi, en soldat på urdu. På svenska har den tidigare kallats scharlakansfink men blev tilldelad nytt namn när det klarlagts att den är nära släkt med rosenfinkarna.
Scharlakansrosenfinken är en medelstor till stor (18-19 cm) och kraftig fink med korta vingar och kraftig, benfärgad näbb. Hanen är karakteristiskt helt scharlakansröd, med mörkare vingar och stjärt. Honan är olivgrön med gul övergump. Unga hanar har orange övergump.
Scharlakansrosenfinken häckar i öppen bergsskog med lövträd och gran på mellan 1600 och 3550 meters höjd, företrädesvis vid skogskanter och öppningar. Fågeln livnär sig på olika sorters frön, knoppar och bär, ibland även små insekter. Den häckar mellan maj och juli och placerar sitt rätt stora bo sju till tolv meter ovan mark.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som fåtalig eller ovanlig.
