Tennesseeskogssångare (Leiothlypis peregrina) är en fågel i familjen skogssångare inom ordningen tättingar. Den häckar i nordliga delar av Nordamerika och flyttar vintertid till ett område från södra Mexiko till Sydamerika. Den är en mycket sällsynt gäst i Europa med några enstaka fynd. Beståndet anses vara livskraftigt.
Tennesseeskogssångaren har fått sitt namn av att Wilson fångade in typexemplaret i Tennessee där fågeln passerar under flyttider och således inte häckar. Det vetenskapliga artnamnet peregrina betyder "vandrare" eller "främling".
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
So
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Mi
MigrerarT
börjar medTennesseeskogssångaren är en liten, skarpnäbbad och kortstjärtad skogssångare med en för familjen rätt enhetlig dräkt. Hane i häckningsdräkt har gulgrön ovansida utan vingband, grå hätta, ostreckat vit undersida och ett tunt vitt ögonbrynsstreck. Honan och hanen utanför häckningstid har ett lite mer gult inslag på huvud och bröst. Undergumpen är dock alltid vit, till skillnad från exempelvis närbesläktade orangekronad skogssångare (L. celata) och nashvilleskogssångare (L. ruficapilla).
Fågeln häckar från sydöstra Alaska och södra Yukon till norra USA och övervintrar från södra Mexiko till nordvästra Sydamerika. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa med bara några enstaka fynd: fyra på Island, fyra på Shetlandsöarna, ett vardera på Orkneyöarna 1982, Färöarna 1984, Yttre Hebriderna 1995, på Irland 2020 och i Wales 2022 samt sju fynd på Azorerna.
Tennesseeskogssångaren häckar i boreala skogar, i områden med täta buskar, gräs och unga lövträd. Vintertid ses den i öppen ungskog och jordbruksområden, som skuggiga kaffeplantage. Arten lever av ryggradslösa djur, framför allt fjärilslarver. Vintertid intar den även frukt och nektar som den kommer åt genom att picka ett hål på blommorna underifrån istället för ovanifrån. Det skålformade boet placeras på marken, ofta gömd i vitmossa eller vid roten av en liten buske eller träd. Däri lägger honan tre till åtta vita ägg med rödbruna fläckar.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Den är fortfarande en mycket talrik art, med ett uppskattat bestånd på hela 110 miljoner vuxna individer.