Atlassångaren är en relativt liten och långstjärtad Curruca-sångare med en kroppslängd på 11,5-12,5 centimeter. Den liknar både glasögonsångaren och rödstrupig sångare, med den förras rostbruna vinge och vita ögonring och den senares tegelröda undersida, grå ovansida och vita mustaschstreck. Den håller sin långa stjärt olikt glasögonsångaren ofta rest. Unga fåglar på hösten är till förväxling lik glasögonsångaren men är mer beige på bröstet.
Atlassångaren är en stannfågel i nordvästra Afrika. Vintertid flyttar en del individer söderut till planare mark. Tongivande internationella taxonomiska auktoriteterna IOC och Clements m.fl. delar upp den i två underarter med följande utbredning:
Tidigare delade man in den i den tredje underarten ticehursti (R. Meinertzhagen 1939) som bara var känd från några enstaka specimen i Marocko och västra Algeriet, men detta taxon har inte officiell status idag.
I verket Handbook of Western Palearctic Birds (Shirihai & Svensson 2018) föreslås istället att den bör behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Sedan 2022 följer svenska BirdLife Sverige dessa rekommendationer.
Arten är en mycket sällsynt gäst utanför utbredningsområdet, med enstaka fynd i Kanarieöarna, Gibraltar, Italien, Frankrike, på spanska fastlandet samt på Malta.
Fågeln häckar i bergiga områden på mellan 900 och 1 600 meters höjd över havet, eller hedar med buskvegetation. Vintertid påträffas den ofta på planare och lägre nivå i exempelvis torr stäpp eller halvöken.
Atlassångaren lever främst av små leddjur, som maskar, larver, myror och skalbaggar. Troligen intar den även frukt under hösten. Den födosöker främst lågt i gräs och buskar, ofta även på marken.
Häckningssäsongen äger rum huvudsakligen mellan maj och juli, men inleds så sent som maj på högre nivåer. Den verkar ha ett monogamt häckningsmönster. Den lägger tre till fem ägg i ett bo av gräs placerat en till en och en halv meter ovan mark i en buske.
