Gråtoko (Lophoceros nasutus) är en huvudsakligen afrikansk fågel i familjen näshornsfåglar inom ordningen härfåglar och näshornsfåglar.
På svenska har fågeln även kallats afrikansk gråtoko.
Allätare, omnivor, är ett djur som hämtar sin föda från både växt- och djurrikena. Exempel på allätare är grisar, rävar, merparten björ...
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
In
Inte en migrantA
börjar medGråtokon är en enfärgad gråbrun näshornsfågel med en kroppslängd på 51 centimeter. Den har bleka kanter på vingpennorna och ett långt ögonbrynsstreck som sträcker sig bak i nacken. Hos nominatformen har hanen mörk näbb med en smal, platt kask och en slående vit kil vid näbbasen. Hos den mindre underarten epirhinus avslutas kasken i ett smalt rör. Honan saknar kask, har purpurröd näbbspets och en större gulvit näbbkil. I den bågformade flykten syns vita hörn på den långa gråbruna stjärten.
Gråtoko delas in i två underarter med följande utbredning:
Gråtokon påträffas i skogslandskap och gräsmarker med inslag av buskar och träd från havsnivån till 1.700 meters höjd. Den är mestadels trädlevande, men rörlig och tar sig ofta ner till marken för att söka föda. Den lever huvudsakligen av insekter, särskilt trädlevande gräshoppor, bönsyrsor, skalbaggar och skålsköldlöss, men även djur som trädgrodor, kameleonter och ödlor samt frukt.
Arten tillhör en grupp näshornsfåglar som har en dramatisk parningsritual där hanen gungar på sin sittplats, pekar näbben uppåt och sprider ut sina vingar. Den häckar mellan augusti och mars i centrala och södra Afrika, med mer lokala variationer i västra, nordöstra och östra Afrika. Honan lägger två till fyra vita ägg i ett hål i ett träd, som nästan helt cementeras igen med fruktkött, lera och avföring, så att bara en smal öppning finns kvar tillräckligt stor för att hanen ska kunna föra över mat till hona och ungar. När ungarna blir tillräckligt stora bryter sig honan ut, varefter båda könen matar ungarna.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig och vida spridd.
