Amurparadismonark (Terpsiphone incei) är en nyligen urskiljd asiatisk fågelart i familjen monarker inom ordningen tättingar.
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar John Matthew Robert Ince (?1812-1850), kommendör i Royal Navy och samlare av specimen i Australien, Nya Guinea och Kina.
Amurparadismonarken är en 20-22 cm lång fågel med tofsförsett mörkt huvud, kontrasterande blågrå ring kring ögat, en rätt lång och kraftig blågrå näbb. Hanen är uppseendeväckande med 30 cm förlängda centrala stjärtfjädrar och glansigt svart huvud. Den förekommer i två färgvarianter. Den ena har brun ovansida och stjärt, gråvitt i nacken och på bröstet, vit buk och undergump, svartvita teckningar i vingen. Den andra är nästan helvit med mörka centra på vingfjädrarna och spolstreck på stjärtpennorna. Hona och ung hane saknar de förlängda stjärtfjädrarna men är i övrigt lik hanens bruna form. Den är dock mattare med kortare tofs.
Amurparadismonarken är mycket lik både indisk paradismonark (T. paradisi) och sydöstasiatisk paradismonark (T. affinis) och fram tills nyligen behandlades alla tre som en och samma art (se nedan). Den skiljer sig dock något, från båda genom mindre näbb och kortare tofs. Vidare är den mörkare kastanjebrun på ovansidan snarare än rostbrun hos hona och hanens bruna form samt svart snarare än grå på strupen hos honan (vilket ger intrycket av en svart huva). Sydostasiatisk paradismonark är vidare mörkare beige på buk och undergump samt har hos honan mycket längre stjärt.
Amurparadismonarken häckar från centrala till nordöstra Kina, i sydöstra Ryssland och i Nordkorea och flyttar vintertid till Sydostasien. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Amurparadismonarken häckar i högvuxen blandskog och i städsegrön lövskog. Den lever huvudsakligen av små bevingade insekter som den fångar i flykten. Fågeln häckar mellan maj och juli. Både hanen och honan hjälps åt att bygga boet, en prydlig konformad skål av gräs, växtfibrer, smårötter och löv. Däri lägger den tre till fyra ägg.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).
