Glasögonflugsnappare (Muscicapa dauurica) är en liten asiatisk tätting i familjen flugsnappare (Muscicapidae). Den är en mycket sällsynt gäst i Europa med endast ett fåtal fynd, varav ett i Stockholms skärgård 1986.
Glasögonflugsnapparen är en liten till medelstor, 12-14 cm, storhövdad, storögd och kortstjärtad flugsnappare. Den är mycket lik grå flugsnappare men har en tydlig vit orbitalring, ostreckad panna och bröst, och den undre näbbasen är ljus. Könen är lika.
Glasögonflugsnapparens systematik är omstridd, där åsikterna skiljer sig åt om artgränsen gentemot flera sydostasiatiska flugsnappararter. International Ornithological Congress lista från 2022 listar tre underarter med följande utbredning:
Underarten poonensis inkluderas ibland i dauurica. Andra inkluderar även thaiflugsnappare (M. williamsoni) och den nyligen beskrivna sodhiflugsnapparen (M. sodhii) i glasögonflugsnappare.
Det är även omstritt vilket artens korrekta artnamn är. Arten listas ofta som Muscicapa latirostris.
Fågeln häckar i låglänta öppna tempererade och subtropiska lövskogar, ungskogar och planteringar, upp till 1800 meter över havet (i Himalaya 900-1800). Den förekommer även i blandskog samt i Sibirien bland björkar och lärk i floddalar med rik undervegetation. Vintertid förekommer den i liknande miljöer men även i träskskogar, parker, större trädgårdar och mangroveskogar.
Glasögonflugsnapparen livnär sig av insekter, men har även setts äta bär. Den ses ensam eller i par och lever en relativt anonym tillvaro – dagtid tillbringar den mycket tid inaktiv i skuggan. Den sitter upprätt och snärter till med vingar och stjärt. När den födosöker gör den likt grå flugsnapparen utfall mot insekter och återvänder sedan till samma sittplats, men flygturerna är kortare.
Glasögonflugsnapparen är vanlig eller lokalt vanlig i större delar av utbredningsområdet. Underarten siamensis anses dock ovanlig. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som livskraftig, men inkluderar thaiflugsnappare och sodhiflugsnappare i bedömningen.
