Sibirisk flugsnappare (Muscicapa sibirica) är en asiatisk fågel i familjen flugsnappare inom ordningen tättingar. Den häckar dels i ett område från sydöstra Sibirien till Japan, dels i bergstrakter i Himalaya och västra Kina. Vid ett enda tillfälle påträffats i Europa, på Island i oktober 2012. Beståndet anses vara livskraftigt.
Sibiriska flugsnapparens vetenskapliga artnamn sibirica betyder just "sibirisk". På svenska har den även kallats sotflugsnappare.
Sibirisk flugsnappare är en medelstor tätting med en kroppslängd på 14 centimeter och lik övriga arter i släktet med sin oansenliga grå dräkt. Den är mindre än den europeiska grå flugsnapparen men större än den vida spridda glasögonflugsnapparen som den annars kan förväxlas med. Denna fågel har en relativt liten och helmörk näbb och påfallande långa vingar så att handpennorna till skillnad från glasögonflugsnapparen är lika långa som eller tydligt längre än tertialerna. Bröstet och flankerna är streckade så att en vit strimma bildas nedför mitten av buken.
Sibirisk flugsnappare häckar i två skilda områden i Asien, dels från sydöstra Sibirien till Japan, dels i bergsområden i Himalaya och västra Kina. Den delas in i fyra underarter med följande utbredning:
Nominatformen har föreslagits utgöra en egen art. Arten är en mycket sällsynt gäst i Europa med ett enda fynd, 4–5 oktober 2012 vid Höfn på Island.
Arten häckar i tempererad eller subtropisk skog, i bergsskog i Himalaya och i Sibirien i tajgagranskog ofta nära vatten och bland pilar Salix. Under flyttningen och vintertid ses den i kustnära buskmarker, plantage, parker och stora trädgårdar.
Artens föda är inte särskilt studerad, men den tros inta mest små ryggradslösa djur. Den födosöker i skogsgläntor och öppningar genom att på flugsnapparmanér sitta upprätt högt upp på en utkiksplats, jaga insekter i flykten för att sedan återvända till samma sittplats, som mest aktivt sent på eftermiddagen och i skymningen.
Den häckar maj till augusti och lägger tre till fyra ägg i ett prydligt och kompakt bo placerat på en horisontell gren, i ett trädhål eller bakom lös bark.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till lokalt vanlig.
