Sidenvägsdvärglärka (Alaudala cheleensis) är en asiatisk tätting i familjen lärkor med omdiskuterad artstatus.
Fågelns vetenskapliga artnamn syftar på provinsen Liaoning i Kina, tidigare kallad Chelee eller Chihli. Arten kallades tidigare mongolisk dvärglärka på svenska, men har justerats av BirdLife Sveriges taxonomikommitté eftersom namnet inte är representativt för utbredningen. Namnet sidenvägsdvärglärka kommer av att utbredningsområdet sammanfaller i stort med Sidenvägen.
Sidenvägsdvärglärka är en liten (13-14 cm) och kompakt, mörkt sandbrun lärka med ett halsband av tunna streck på övre delen av bröstet. Undersidan i övrigt är smutsvit, något mer beigefärgad på nedre delen av halsen och flankera, medan ovansidan är sandbrun kraftigt streckat i brunt. Ansiktet är rätt rent, med smalt beigefärgat ögonbrynsstreck samt beige ögonring och tygel. Vingarna är brunsvarta med ljusa kanter på täckare och tertialer. De senare är korta och täcker inte handpennespetsarna som hos korttålärkan. Näbben är liten och knubbig, benen skärbruna.
Fågeln är mycket lik den närbesläktade dvärglärkan (som den ofta behandlas som en del av), men är blekare och mer diffust streckad ovan och med både färre och ljusare streck på bröstet. Vidare har den mer inslag av vitt på yttre stjärtpennorna.
Sidenvägsdvärglärka delas numera vanligen in i fyra underarter med följande utbredning:
Tidigare behandlades den ofta som en del av dvärglärkan (Alaudala rufescens). Genetiska studier har dock visat att den utgör en av flera utvecklingslinjer i ett artkomplex kring dvärglärkan som även omfattar sanddvärglärkan (A. raytal). Dessa urskiljs numera vanligen som egna arter, varav cheleensis är en. Studierna visar också på en tydlig uppdelning inom arten, mellan å ena sidan cheleenis och tuvinica, å andra sidan seebohmi och leucophaea. Eventuellt borde även dessa klader beskrivas som två arter.
