Svarthuvad sparv (Emberiza melanocephala) är en fågel i tättingfamiljen fältsparvar. Den häckar i östra Medelhavsområdet och västra Asien. Vintertid flyttar den huvudsakligen till Indien och närliggande länder. Tillfälligt påträffas den norr om utbredningsområdet, bland annat vid ett knappt 50-tal tillfällen i Sverige. Arten är mycket nära släkt med stäppsparven och är bortsett från hanens häckningsdräkt i princip identisk med denna. IUCN kategoriserar den som livskraftig.
Te
TerrestriskOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Murmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Mi
MigrerarB
börjar medDen svarthuvade sparven är långstjärtad och mäter cirka 17 centimeter. Näbben är konisk och ljugrå. Den adulta hanen har kraftigt gulfärgad undersida och svart hjässa. Dess rygg och övergump är ostreckad och rödbrun. Honans fjäderdräkt är en urtvättad variant av hanen, med ljusare undersida, gråbrun rygg och gråaktigt huvud. Juvenilen är lik honan och båda kan vara svåra att särskilja ifrån den närbesläktade arten stäppsparv i samma fjäderdräkter. Lokalt hybridiserar de båda arterna.
Dess lockläte är ett mjukt zrit, och sången ett hoppigt zrit zrit zrit srut srut srut.
Svarthuvad sparv är en flyttfågel som häckar från sydöstra Europa, i Grekland, östra Italien, Turkiet och österut till Iran, möjligen även i intilliggande Pakistan. Den övervintrar främst på indiska subkontinenten. Under flyttningen passerar den Arabiska halvön i låga antal.
Sällsynt men regelbundet ses den i Västeuropa och Nordafrika. Den har även påträffats i Asien kring Bajkalsjön samt i östra Asien huvudsakligen i Korea, södra Japan och Fujian i Kina, men även i Thailand, Laos, Hong Kong, Filippinerna samt på Borneo.
I Sverige har den setts 48 gånger, första gången 1952 i Ottenby, Öland och senast i Stöllet i Värmland 5/6 2021. Merparten av fynden har gjorts i slutet av maj eller början av juni.
Svarthuvad sparv häckar i öppna buskbiotoper och jordbruksbygd, vanligen från havsnivån till lokalt 2 000 meters höjd. Den lägger i genomsnitt fyra till sex ägg i ett bo placerat i ett träd eller i en buske. Under perioden då den matar sina ungar lever den främst av insekter och övrig tid på frön. Den lämnar häckningsområdena i slutet av juli och augusti, då den flyger rätt direkt mot sydost och anländer i övervintringsområdet så tidigt som augusti–september. Där påträffas den vid odlade fält och i snårbuskmaker där den tar nattkvist. Fågeln lämnar sedan för att sedan flytta åt nordväst igen i mars–april.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med okänd utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa tros det häcka från knappt 2,5 miljoner till drygt åtta miljoner par.
I Europa minskade arten kraftigt mellan 1970 och 1990. Nedgången kopplas till förändringar av jordbruket genom röjning av häckar och buskar i delar av utbredningsområdet, flitig användning av bekämpningsmedel och förändring av landanvändning när olivlundar ersätts med majsfält och kornåkrar av kommersiella fruktodlingar.
