Brunskrika (Psilorhinus morio) är en fågel i familjen kråkfåglar inom ordningen tättingar. Den förekommer huvudsakligen i Centralamerika, men några par häckar även i allra sydligaste Texas i USA.
Brunskrikan är en stor (38–44 cm) och mörk skrika med breda vingar och bred kilformad stjärt. Huvudet är svartaktigt, ovansidan mörkbrun och buken vitaktig. Vissa fåglar, tidigare behandlade som en egen art, har vitspetsad stjärt. Årsungen har gul näbb och gula ben.
Det vanligaste lätet är ett klart trumpetande ”keerg” eller ”paow” som ofta avges i serier och i kör av flockar. Det påminner om bandvingad vråk men är skränigare och ljusare.
Brunskrika delas upp i fyra underarter med följande utbredning:
Underarten cyanogenys inkluderas ofta i nominatformen.
Brunskrikan hittas i olika typer av biotoper från kustnära områden till 2500 meters höjd, med förkärlek för miljöer påverkade av människan. Födan består av både insekter, spindlar, ödlor, frön, nektar och frukt, framför allt från ’’Castilloa elastica’’. Fågeln ses i ljudliga familjegrupper med fem till tio individer. Den häckar även kooperativt och lägger ägg mellan mars och juni.
Arten har ett stort utbredningsområde med en stor och population. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Beståndet uppskattas till i storleksordningen två miljoner vuxna individer.
