Kilstjärtad smygsångare (Helopsaltes pryeri) är en fåtalig östasiatisk fågel i familjen gräsfåglar inom ordningen tättingar.
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Henry James Stovin Pryer (1850–1888), brittisk entomolog, affärsman och samlare av specimen i Japan.
Kilstjärtad smygsångare är en medelstor (14 cm) gräsfågel. Ovansidan är brunbeige med svart streckning utom på panna och övergump. På huvudet syns ett otydligt blekt ögonbrynsstreck. Stjärtfjädrarna är beigebryna med svarta spolar. Undersidan är blekbeige, mörkare på flankerna och mer färgstarkt på undre stjärttäckarna.
Kilstjärtad smygsångare delas in i två underarter, där nominatformen pryeri är känd från sex lokaler på Honshu i Japan. Underarten sinensis häckar på fastlandet i nordöstra Kina (Jiangxi, Jiangsu och förmodligen i Heilongjiang och Liaoning) samt in i Ryssland vid sjön Chanka. Vintertid flyttar den huvudsakligen kinesiska populationen till ett område kring Yangtzefloden, medan den japanska populationen håller sig på Honshu, men även Shikoku. Några fynd finns från Mongoliet och Sydkorea och den förekommer nästan med säkerhet i Nordkorea. 2019 påträffades den för första gången i Thailand.
Kilstjärtad smygsångare påträffas i våtmarker där den föredrar tätt och medelhögt med vass och gräs i grunt vatten, med några högre växter som den kan använda som sångplats. Den verkar vara mycket kräsen i sina krav och tolererar inte växtlighet som är vare sig för hög eller för låg. Den verkar gynnas av den invasiva arten amerikanskt marskgräs i Kina så pass att den till och med kan vara en nyckel till dess överlevnad vid åtminstone en lokal i Kina. Vintertid påträffas den i vassbälten.
Fågeln lever nästan uteslutande av små insekter, främst larver från fjärilar och flugor. I Japan inleder den häckningen vid början av regnsäsongen (kring 20 juni) och ungarna är flygga mellan mitten av juli och mitten av augusti.
Kilstjärtad smygsångare har idag en liten och fragmenterad världspopulation på uppskattningsvis endast mellan 10 000 och 15 000 vuxna individer. Den tros dessutom minska i antal till följd av habitatförstörelse både på häckplats och i dess övervintringsområden. Fram till och med 2008 behandlade internationella naturvårdsunionen IUCN den som sårbar, men efter nya studier som visade att populationen vid sjön Poyang i Kina kunde bestå av fler än hela 5 000 par nedgraderades den 2009 till kategorin nära hotad.
