Sångvaktel (Dactylortyx thoracicus) är en centralamerikansk fågel i familjen tofsvaktlar inom ordningen hönsfåglar. Den lever tillbakadraget på marken i skogsområden, men kan avslöjas genom sitt nästan öronbedövande läte, därav namnet. Arten minskar i antal, men inte tillräckligt kraftigt för att anses vara hotad.
Sångvakteln är en liten hönsfågel med rostfärgat ansikte och grå kropp hos hanen, hos honan tvärtom grått ansikte och rostfärgad kropp. Den för ett tillbakadraget liv i skogsbelägen undervegetation och ses sällan, men kan höras krafsa ljudligt med fötterna bland döda löv likt höns. Vid upptäckt springer den hellre iväg än tar till vingarna. Lätet som avges i början och slutet av dagen är mycket ljudlig, med första tonerna lika mindre tinamons sång men som sedan bryter ut i ett nästan öronbedövande ljud.
Sångvaktel placeras som enda art i släktet Dactylortyx. Arten förekommer i Belize, El Salvador, Guatemala, Honduras och Mexiko, där den lever i subtropiska eller tropiska torra skogsområden, fuktiga låglandskogar och fuktiga bergsskogar. Den delas in i hela elva underarter med följande utbredning:
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar därför arten som livskraftig (LC).
