Glasögontejst (Cepphus carbo) är en östasiatisk fågel i familjen alkor inom ordningen vadarfåglar.
Te
TerrestriskSa
SamladeOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Havsfåglar är fåglar som har anpassat sig till liv inom marina miljöer. Havsfåglar har stor variation i fråga om livsföring, beteende och ut...
So
SocialMi
MigrerarS
börjar medGlasögontejsten liknar sina nära släktingar beringtejsten och tobisgrisslan och har liksom dem en lång och tunn, svart näbb samt lysande röda fötter. Den är dock med en kroppslängd på 38 cm större, överlag sotfärgat svartbrun, förutom vitt runt ögat och i en kil bakom samt runt näbbasen. I flykten är vingarna helsvarta, liksom den korta stjärten, varunder fötterna sticker ut.
Utanför häckningstid är ovansidan svartbrun, undersidan vit. Ansiktet är svartaktigt, gradvis övergående i den vita strupen. Det vita runt ögat är reducerat och huvudsidan är sotgrå, inte svart som pannan och hjässan.
Glasögontejsten häckar utmed kuster och kring öar i östra Asien från Kamtjatka och Ochotska havet söderut till nordöstra Korea, Kurilerna och norra Japan (Hokkaido, norra Honshu). Vintertid är den havslevande och ses nära häckningskolonierna samt något söderut. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Glasögontejsten är uteslutande havslevande och förekommer utmed klippiga kuster. Den häckar i stenhögar precis ovanför vattenlinjen. Vintertid ses den i isfria områden, ibland i större vikar och hamnar.
Jämfört med andra alkor är dess häckningsbiologi relativt okänd. Den häckar antingen i ensataka par, i grupper om tio till 20 par eller mer sällsynt i kolonier med 200-300 par. De flesta anländer förmodligen till häckningskolonin i april-maj och äggläggning inleds troligen i mitten av maj. Ungarna matas huvudsakligen med fisk.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, till följd av dels födobrist, dels predation från invasiva arter. Den minskar dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till 140.000-148.000 individer.
