Tofslunne (Fratercula cirrhata) är en relativt vanlig medelstor pelagisk havsfågel inom familjen alkor som förekommer över hela norra Stilla havet. Den är en av tre arter som tillsammans utgör släktet lunnefåglar (Fratercula) och känns under häckningsperioden igen på sin stora rödaktiga näbb och sina gula tofsar på huvudet.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
Fi
FiskätareSe
SemiakvatiskHa
HavsfåglarHavsfåglar är fåglar som har anpassat sig till liv inom marina miljöer. Havsfåglar har stor variation i fråga om livsföring, beteende och ut...
Pe
Pelagiska fåglarPr
PrecocialGr
Grävande djurNa
NatatoriskTe
TerrestriskSa
SamladeOv
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Havsfåglar är fåglar som har anpassat sig till liv inom marina miljöer. Havsfåglar har stor variation i fråga om livsföring, beteende och ut...
Glidflykt eller glidflygning är när en kropp tyngre än luft, rör sig genom luften utan att falla, enbart med hjälp av tryckkraft från de yttr...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
So
SocialFl
FlockarMurmuration är ett kollektivt beteende hos fåglar i flock, i synnerhet starar. Det är en synkroniserad flygande flock av starar, där ett stort ...
Mi
MigrerarT
börjar medTofslunnen mäter ungefär 35 centimeter, med ett ungefär lika långt vingspann och en vikt på ungefär 750 gram. Fåglarna i västra Stilla havet är något större än den östliga populationen och hanar tenderar att vara något större än honor. Dess fjäderdräkt är till största delen svart och de har, vilket är signifikant för lunnefåglarna, en mycket kraftig näbb.
Artens mest distinkta drag är de gula tofsarna på huvudet, vilket också givit den dess trivialnamn, som framträder årligen på båda könen när sommarens häckningssäsong närmar sig. Under samma period blir fötterna klarröda och den anlägger ett stort kritvitt parti i ansiktet. Under häckningsperioden är dess näbb också som störst och till största delen rödaktig med gula partier och ibland lite grönt.
Efter häckningen fäller den de yttre färggranna delarna av näbben och bär sedan en mindre färgstark orange näbb med en smalare gråsvart näbb bas. Utanför häckningsperioden är ansiktet nästan helsvart, tofsarna är bara rudimentära och fjäderdräkten och benen saknar lyster.
Den juvenila tofslunnen påminner om den adulta i vinterdräkt men har gråbrunt bröst, ljus buk och en mindre näbb.
Likt andra alkor har den relativt korta och spetsiga vingar som är anpassade för dykning och simning under vatten för att fånga föda i stället för glidflygning, vilket de är oförmögna till. Som en följd av detta har de tjocka, mörka myoglobinrika bröstmuskler anpassade för en snabb aerobisk vingföring som trots allt gör att de kan flyga under längre perioder.
Tofslunnen bildar täta fågelkolonier under häckningsperioden från British Columbia, över sydöstra Alaska och Aleuterna, Kamtjatka, Kurillerna och över Ochotska havet. De delar vissa habitat med hornlunne (F. corniculata), men tofslunnens utbredningsområde ligger generellt längre söderut. Tidigare förekom kolonier så långt söderut som södra Kalifornien, men nu finns det bara kvar ett fåtal utspridda kolonier i norra Kalifornien.
Under vintersäsongen förekommer de nästan enbart ute till havs och utvidgar då sitt utbredningsområde över hela norra Stilla havet och söderut till Japan och Kalifornien.
Tofslunnen är en mycket sällsynt gäst i Europa med endast tre fynd. Första fyndet gjordes 1 juni 1994 i Sverige, då en adult individ sågs förbiflygande vid Lagans mynning i Laholmsbukten, Halland. Den återsågs även en vecka senare. Det andra fyndet gjordes först 15 år senare när en individ tillfälligt uppehöll sig i naturreservatet Oare Marshes i Kent, England. 2019 fotograferades även ett exemplar på den arktiska norska ön Björnöya.
Det finns även en godkänd observation ifrån Hawaii.
Tofslunnen lever nästan uteslutande av fisk som de fångar genom att dyka ifrån havsytan. Adulta fåglar kan även äta mindre bläckfiskar och andra ryggradslösa djur. Födozoner kan befinna sig ute till havs långt bort ifrån häckningskolonin. De kan härbärgera stora mängder småfisk i näbben som de bär med sig till sina ungar.
Tofslunnen väljer vanligtvis öar eller klippor som är relativt otillgängliga och isolerade, nära födorika vatten och tillräckligt höga så att de lätt kan ta till vingarna. Det ideala habitatet är stup med ett lagom mjukt jordlager med gräs för bygge av bohålor. De häckar i kolonier, ibland mycket talrika. Exempelvis bestod en enskild koloni utanför kusten av British Columbia av över 25 000 par vid en taxering. Boet är ofta en enkel bohåla grävd med näbb och fötter, men ibland används en skreva mellan två klippblock istället. Boet fodras väl med växtdelar och fjädrar. Under uppvaktningen riktar paret näbbarna upp i luften, de struttar omkring och de slår eller gnider även näbbarna emot varandra. Ett ägg läggs, oftast i juni, och ruvas av båda föräldrarna i ungefär 45 dygn. Ungarna lämnar sedan boet 40-55 dagar efter kläckningen.
