Svartvingad glada (Elanus caeruleus) är en fågel i familjen hökar som förekommer i Europa, Asien och Afrika.
Da
DagaktivDagaktiv är organismer vars dygnsrytm kännetecknas av att deras aktiva beteenden, exempelvis näringsintag, koncentreras till dagens ljusa timmar...
Kö
KöttätareKöttätare är djur och andra organismer som helt eller delvis lever av bytesdjur. Se även rovdjur och predator. Ett annat ord för köttätare a...
Ov
OvipariOvipari är fortplantning genom äggläggning. Bland ovipara djur finns fåglar, groddjur, insekter samt de flesta kräldjur och fiskar. I vissa fa...
Al
Altriciella djurNo
NomadiskSv
Svävande fåglarAr
ArborealRe
RevirInom etologi ett revir är ett område som ett eller flera djur försvarar mot andra djur. De vanligaste anledningarna att försvara ett revir är ...
Pr
Predation djurPredation är ett begrepp inom ekologi som beskriver en form av biologisk interaktion då ett jagande djur dödar och äter ett byte. Predatorer ka...
Mo
Monogama djurMonogami eller engifte innebär ett äktenskap mellan endast två personer. Monogami har idag också kommit att användas om icke äktenskapliga se...
Ge
Generellt solitära djurIn
Inte en migrantB
börjar medSvartvingad glada mäter 31–36 cm och är ungefär stor som en lärkfalk. Den är till största delen mycket ljus men dess undre handpennor och delar av dess övre täckare är svarta. Vingarna är tämligen spetsiga och breda och stjärten är tvärskuren. Juvenilen har en mer brunaktig hjässa och ett rostfärgat bröst.
Arten är mycket lik amerikanska nära släktingen vitstjärtad glada, men svartvingad glada är tydligt större med framför allt längre stjärt. Den har också en svart fläck på undre vingtäckarna som svartvingad glada vanligen saknar.
Svartvingad glada häckar i Afrika och Asien så långt österut som Nya Guinea. Den har relativt sent koloniserat sydvästra Europa från Marocko. Den brukar delas upp i fyra underarter:
Underarten wahgiensis inkluderas ofta i hypoleucus.
Svartvingad glada påträffades för första gången i Sverige i april 2004 på Balgö och i Sällstorp utanför Varberg i Halland. Efter det har ytterligare åtta individer påträffats.
Den svartvingade gladan häckar i halvöken och slättland, men även vid skogskanter nära floder. Fågeln bygger sitt bo i träd. Dess basföda är mindre däggdjur, insekter och andra fåglar. Den födosöker ofta genom att ryttla. Den glidflyger likt kärrhökarna och har då vingarna lyfta i ett grunt V.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). I många områden är denna art den allra vanligaste rovfågeln. I Europa tros det häcka 1.100-2.600 par.
