Enrosenfinken är en relativt stor fink som påminner om tallbiten (Pinicola enucleator) i utseende och som tidigare ansågs vara släkt med denne. Den har en kort och knubbig näbb. Hanen har röd panna, strupe och övre delen av bröstet. Undersidan är gråaktig medan ovansidan har en grön anstrykning. Honan är olivgul på panna och ögonbryn, gråaktig på buken och olivgrön ovan.
Enrosenfinken häckar i en- och rhododendronbuskmarker ovan eller nära trädgränsen på mellan 3500 och 4200 meters höjd. Vintertid rör den sig till lägre regioner och ses då i tät undervegetation i skog. Den lever ett tillbakadraget liv och undgår lätt upptäckt där den långsamt födosöker på marken och lågt i vegetationen efter olika sorters frön, knoppar och bär (särskilt berberis), men även frukt som paradisäpple. Mycket litet är känt om dess häckningsbiologi.
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling som inte tros vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som ovanlig till lokalt vanlig.
